Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismen i Finland — K. A: tavaststjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intresserad av teoretiska litterära spörsmål, men då Ola Hansson för
honom utvecklade sina tankar om naturalismens undergång, tilltalade
de säkert allt det lyriskt innerliga hos honom. Därtill kom att Ta-
vaststjerna just vid den tid, då de råkades, var ovanligt mottaglig för
sadana idéer. Hans känsla av ensamhet, hans dövhet, den sjukdoms-
kris han genomgått hade bidragit till att vända hans blickar inåt ho-
n°m själv och stegra det psykologiska intresse, som fanns hos ho-
n°m. Hans nervösa krisperiod åter hade, som redan novellen Im-
pressionisten visade, gjort hans tankar förtrogna med döden. I Mon-
treux skrev han i början av 1893 dikten Det ringer till begravning
med dess vemodigt vackra strofer:
Det ringer till begravning i nyårstider,
när dödens skörd för året
förbi mitt inre öga högtidligt skrider.
Med vallmokrans i håret,
ett tåg av kända skuggor förbi det glider
och valna händer vinka.
Det ringer till begravning i nyårstider. - •
Det ringer till begravning i nyårstider
för alla tomma tankar,
som drunknat uti virveln av dygnets strider.
Jag lyfter upp mitt ankar
och ser hur jullen långsamt mot fjärden glider,
den stora och den öde.
Det ringer till begravning i nyårstider.
r dessa litterära och personliga upplevelser växte berättelsen I för-
bund med döden fram.
Den överansträngde, dödströtte, för allt likgiltige medelålders man
Klercken, som uppe på berget San Salvatore vid Lugano sluter ett
vänskapsförbund med döden och därigenom åter får livet kärt, är ett
ganska troget självporträtt av Tavaststjerna, sådan han var vid denna
1(k Genom den av en dunkel mystik fyllda attraktionen mellan ho-
nom och en kvinna han råkar förverkligas sedan försoningen med
Vet- I skildringen av denna för alla ord skygga och oåtkomliga
<ansla finnes mycket, som är besläktat med den erotik Ola Hansson
ecknat, och Tavaststjerna griper ibland till uttryck, som påfallande
®rinra om denne — »han finner ingenting underligt i att en vacker
lr>na endast genom könets magnetiska makt kan utöva ett avgö-
*"ande och gynnsamt inflytande på hans överretade nervliv» — men
^an betonar dock långt mindre än Ola Hansson det rent sexuella.
mPulsen till kvinnogestalten har han för övrigt tydligen fatt från den
263
b
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
