Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismen i Finland — K. A: tavaststjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trolösa, trotsiga bölja som bär mig,
kär såsom fordom ännu du är mig,
ännu du vaggar, höjer och sänker mig
såsom din lekboll, innan du dränker mig.
Bär mig i land! Än får jag ej dö!
Botgörarfärden har jag att vandra,
tigga hos vänner och fränder och andra,
vilka likt böljorna höja och sänka mig
såsom sin lekboll, innan de dränka mig
djupt uti glömskans signade sjö.
Disiga dimmor dröjande dugga,
svepa min synkrets i skymmande skugga,
endast en ejder ser jag, som söker
skrevan, där martalln skyddande kröker
armen kring nästet av dun och av starr.
Botgörarfärden mot vinden och strömmen
väcker mig icke på länge ur drömmen,
drömmen om tallen, som knotig sig kröker
över ett näste, där gudungen söker
makan och lyckan bland nålar av barr.
Tolv år tidigare förde sydvästen honom ut mot »en svartblå rymd: livet — fri-
heten — världen». Nu vänder han en grå höstdag i en kylig nordanvind hem
från allt detta. »Allt vad framtiden lovat honom under stunder, då någon ljus-
glimt lyst över hans liv, det hade han lämnat bakom sig, önskningarnas luftslott
var slaget i spillror, och en enda dröm steg fram ur dunklet, som svepte hori-
sonten: den nöjdes med ett näste ’bland nålar av barr’, fäst på den ensliga klip-
pan och skyddat blott av martallens stormslitna krona», skriver Söderhjelm.
Han hade nu fått ett knappt levebröd som redaktör för Hangö, en av Finlands De sista
minsta tidningar. Posten var ju icke av de mest krävande, men ändå meddelade åren,
ett av grannstädernas blad, att hans anställning mottagits med en viss förvåning,
»då det ju var känt att han aldrig förr sysslat med tidningsarbete». Någon epok-
görande insats som journalist gjorde han icke i Hangö och icke heller i Björne-
borg, dit han på nyåret 1896 flyttade för att bli redaktör för Björneborgs Ti.d-
ning, som var litet större än Hangö och kunde bjuda honom bättre ekonomiska
villkor.
Om han som publicist icke utvecklade någon märkligare produktivitet så fort-
satte han däremot energiskt sin diktning. Han utgav prosaböckerna Korta brev
från hemmets lugna härd (1895) — en fortsättning på Korta brev från en lång
rollopsresa och ungefär lika obetydlig som denna —, romanen En patriot utan
fosterland (1896) och novellerna Lille Karl (1897) samt två diktsamlingar: Dikter
(•896) och Laureatus (1897).
En patriot utan fosterland behandlar ett motiv, som låg honom nära: en man, En patriot
som misskänd och missförstådd blir en främling i det land han trots allt älskar. utan foster-
en von Steven, romanens huvudperson, blir det på grund av att han oskyldigt *and-
trilsstänkcs för en politisk angivelse, och denna sida av ämnet har Tavaststjerna
*oke haft några betingelser att djupare leva sig in i. Trots vackra partier blev
artor verket som helhet rätt svagt. Däremot höra barnskildringarna i Lille Karl,
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
