Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna hon skildrar. Också Karlfeldts diktning har som bakgrund
livet i den förmögnare bondeklassen. Frågan om i vilka samhällsla-
ger det nationella tydligast framträdde kom emellertid åsikterna att
bryta sig mot varandra. Ellen Key låter — i överensstämmelse med
vad hon sagt i sitt Öppna brev till Verner von Heidenstam — Juli-
anus i På jaktslottet (i Tankebilder) utveckla, att allmogen tydligast
visar det nationella: »Där finner man tydligare än hos de bildade alla
Primitiva drag. Man möter känslorna i en mer ursprunglig form.
Kärlek, hat, hämndlust, ånger, girighet uppträda där med samma
energi och ’Unbefangenheit’ som hos överklassen för några århun-
draden sedan. Allmogens känslor äro icke förfinade, men ej heller
genom överuppfostran försvagade; ej sammansatta men ej heller, som
hos ’herrskapet’, genom överkultur blivna betänksamma.» På hen-
nes invändningar svarade Heidenstam (i Det nationella som teori och
känsla): »Om vi klädde oss i nationaldräkter och dansade dalpolska
°ch aldrig begagnade annat än träskedar och satte bondspelmän fram-
för vaktparaden, vi skulle icke i denna kostymlek se tiondelen så
rnycket av det djupast svenska som i ett enda exempel på hur vi
bygga en tankesats, hur vi känna, hur vi handla. Men detta finna
V1 närmast hos de friaste, med andra ord hos de upplysta, som minst
bundna under det tyngre, allt nivellerende arbetet. Därför äro
dessa människor en nations mest utpräglade och fördjupade karakteri-
stikum.» För Heidenstam liksom för Levertin framträdde det natio-
nella rikast och mest förädlat i kulturen. Men tiden kunde också
uPpvisa en rousseauansk naturdyrkan, som medvetet strävade tillbaka
bil det folkliga, till allmogekulturen, till folkdanserna och de röda stu-
gorna ute på landet. Den fick sin entusiastiske tolkare i KarLErik
^orsslund, som i sina verk (jungfru-jan 1897, Storgården 1900 m. fl.)
sökte återskapa den ursprungliga, naiva hembygds- och naturkänslan,
liksom från Pelle Molins verk leda också från Forsslunds linjer till
^en senare vildmarksskildringen.
öet kan synas som låge det en oförsonlig motsats mellan tidens
’ndividualism och dess nationella drag. Men både Heidenstam och
len Key understryka, att det nationella draget är något som ligger
bjupt rotat hos individen. Söker denne sig till sitt väsens innersta
finner han där som en grundval nationallynnet. Så blir utvecklingen
av Personligheten samtidigt en utveckling av det nationella hos indi-
^*den. p)et var tankar som man vid denna tid återfinner också utom
oeri8e, tydligast och klarast hos Maurice Barrés i Frankrike, som
an sin extremt individualistiska »egotism» just genom att uppsöka
hembygdsgrunden i människans väsende i Les déracinés fann sin väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
