Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t j
och
sina
han
trojaner i fickan.
djupaste rötter i Olshammars jord och i den barndom
själv djupt känt. »När jag tänker på min barndom”,
bekände han i sin första diktbok. Till själva antiken kom han litet senare, då han
vuxit från dessa sagor och på egen hand begynte ströva omkring i skogarna med
en bok om argonauter
Att hans väsen har
han där upplevde har
berättar han i barndomsminnena, »ser jag breda trädgårdsgångar, fulla med ned-
blåsta sötäpplen och astrakaner, jag ser krusbärsbuskar och vinbärsklasar och
långa risiga ärtsängar, men litet längre bort begynner med ens vildmarken . ■ ■
Det förefaller mig nu efteråt, som hade det under den tiden rått en beständig
sommar, en lång tioårig sommar, där det aldrig föll regn, men där vackra och
goda människor sutto i gräset och bundo kransar av de blå och vita blommorna . . ■
Och fast jag nu kan se, när äpplet är svartätet av mask, och fast jag kan sitta
svårmodig, när andra sitta glada, förundrar det mig hur föga jag i grunden förändrats
sedan min barndom. Intet av vad jag sedan läst eller hört har ens för en timme
förvandlat mig, utan omgestaltningen har ägt bestämda inre rötter i barndomsin-
trycken. Som jag ser världen nu, så såg jag den också då, fast i mer obestämd och
rosenfärgad morgondimma. Vad jag älskade då, det älskar jag nu, och som jag
då var, så är jag nu. Barndomsintrycken äro kärnan, och de växlande färgerna
över pannan äro endast skenet från ljus, som andra bära förbi, små ljus och stora
facklor.» Till Z. Topelius skrev han en gång: »Ni spörjer om min adress. Den
är alltid, vinter och sommar och var jag själv än är: Olshammar, Askersund,
Sverige.» Det hade icke blott en bokstavlig utan också en symbolisk sanning-
Och hur mycket av hans diktning har icke ett omedelbart sammanhang med
Olshammarminnena: hans ungdoms stora dikt Vättern, Tiveden, Hemmet, Som-
marnatten, Kon Gulleborg, Minnenas gård, tredje delen av Hans Alienus, Drott-
ning Omma, Kettil runske och snokarna, Bruksherrn, Heliga Birgittas pilgrims-
färd. Alla förtälja de om hans kärlek till barndomsbygden. Och många av de
gestalter, som fyllde hans barndoms fantasilekar, trädde sedan — det har han
själv berättat — in i hans dikt, i Hans Alienus och i Folkungaträdet.
Vandrings- En tid gick Heidenstam i Beskowska skolan i Stockholm, men en nervös sjuk-
år. dom tvang honom att avbryta skolgången, då han var sexton år. Hösten 1876
reste han för sin hälsas skull till Södern och Orienten. Därmed begynte hans
i rad på Olshammars bokhyllor. Mest älskade han Bellman, Lidner, Tegnér och
Vitalis. Och jämte dem psalmboken och Ruts bok och Jobs bok. Men psalm-
boken och bibeln voro för honom endast poesi, icke några religiösa urkunder, ty
redan tidigt införde honom fadern, en stolt, sluten stoiker, i sin fritänkarövertygelse.
Därigenom undgick han de konflikter mellan barndomshemmets kristendom och
den moderna världsåskådningen, som förbittrade så många av åttiotalisternas ung-
domsår. En av tanterna, tant Molly, lärde honom tyska och använde som läse-
bok Tusen och en natt. Dessa sagor eggade hans inbillning till nya färder. »En
dröm steg upp hos mig, en förut ej känd längtan att slippa ut ur redet, att få
vingar och flyga över hela jorden från land till land, från tid till tid bort i fjär-
maste fjärran.»
Ty du var mig kär från mitt barndomshus,
från första sagan i brasans ljus,
du antikens sista varma
och levande dotter, du arma,
i kedjor slagna Österland!
2ÇO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
