Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under flera år för det mesta 1
l
ansträngd och dyster, i Norge. Följande sommar gjorde han, driven av sin läng-
tan att få återse Olshammar, tillsammans med sin hustru i största hemlighet en
färd till Sverige. En regnig söndagsmorgon i juli betraktade de från ett berg
gården, som obebodd och ogästvänlig låg nedanför dem, och vände sedan tillbaka
utan att ha givit sig tillkänna för någon. Det är denna färd, som givit upphov
till skildringen av Hans Alienus’ återkomst till fädernebygden.
Sedan vistades Heidenstam och hans hustru
Schweiz och norra Italien (San Remo), där han i ensamheten sysselsatte sig med
studier av skönlitteratur, både äldre och nyare, filosofi och historia. Den ende
landsman han trädde i närmare beröring med var Strindberg. Röda rummet hade
lämnat Heidenstam likgiltig, men Giftas intresserade honom, och bekantskapen
inleddes med ett brev, där Heidenstam lyckönskade Strindberg till utgången av
Giftas-processen. I början av 1885 gjorde de tillsammans en resa till Rom och
Venedig, och sedan råkades de på sommaren i Grèz. Följande sommar bodde
Strindberg i Othmarsingen i Aargau i Schweiz och Heidenstams ett litet stycke
därifrån i det gamla slottet Brunegg med anor från medeltiden. I dess riddarsal,
där två rustningar stodo på vakt kring feodalminnena, utbytte de landsflyktiga
svenskarna oförbehållsamma tankar om den moderna tidens stridsfrågor och pro-
blem, Strindberg liggande på en soffa med en körsbärsfärgad kudde under huvu-
det, medan cigarrettröken i blå moln ringlade sig kring de gamla lansarna. Hei-
denstam har i Från Col di Tenda till Blocksberg tecknat de yttre konturerna av
denna samvaro, och Strindberg har i Författaren låtit oss höra ett eko av diskus-
sionerna, där tjänstekvinnans son, vars världsåskådning just befann sig i en jä-
sande krisperiod, och den från sin hemjord lösryckte aristokraten halvt på lek och
halvt på allvar kastade boll med tankar och hugskott om litteratur, om sociala
frågor och om världsutvecklingen. Strindberg, som var på väg bort från sm
rousseauanska socialism, mötte hos Heidenstam en radikal, illusionslös individua-
lism, som utan någon sentimentalitet väntade demokratiens seger därför att den
hade makten. De två författarna sågo ut över samtiden i vida perspektiv, så
som de från alptoppen, där Schloss Brunegg låg, blickade ut över landskapet
nedanför dem. Men bland de yttranden av Heidenstam, som Strindberg anför,
finnas, som Göran Lindblad understrukit, några, som ha en starkt personlig färg-
»Du tillhör den nya nervadeln, som går mot nya Riddarhus», sade X, d. v. s.
Heidenstam; »jag tillhör den döende muskeladeln, ty vi hålla på att dö, och vi
äro till hälften dödade av penningadeln, som nu sakta undergräves av den nyaste
adeln, arbetaren. Jag läste Germinal nyligen, och jag blev skrämd, bokstavlig611
skrämd. Vi ha i min familj som du vet ett järnverk. Arbetarna ha strejkat de
sista åren vid leveransernas verkställande, förluster ha drabbat oss undan för un-
dan och ruinen nalkas . . . Vi äro för bildade eller för svaga att begagna samma
barbari som de, därför gå vi under och med oss kulturen. Jag har sett jätteliket
Orienten, som gått in i illusionens sista stadium, leva vi, få vi se Europa snart
ligga där, men ett oskönt lik.» Heidenstams ord om den döende muskeladeln
och den uppåtstigande nervadeln ha måhända varit ett av de frön, ur vilka Strind-
bergs ett år senare skrivna Fröken Julie vuxit upp. Otvivelaktigt återspegla de
en hos Fleidenstam förefintlig vemodig känsla att tillhöra en samhällsklass, som
var dömd att med sina otidsenliga ridderliga dygder duka under inför den fram-
trängande borgerliga penningadeln, fulhetens, penningsträvandets, det materialistiska
arbetets släkte. Lindblad har hänvisat på ställen i den av Heidenstam och Le-
vertin gemensamt skrivna novellen En Sylvesternatt på Dödens hotell (1891)1 1
292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
