Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
i
lades arbetet redan 1887. Andra litterära företag, sjuklighet och
resor gjorde dock att utarbetandet uppsköts, men »varje dag, som
gått, har riktat Hans Alienus’ historia med nya drag». Ett fragment
av en äldre version är tydligen den i Vallfart och vandringsår in-
tagna dikten I Bougival, »brottstycke ur Jupitershuvudet, en längre
ofulländad dikt». Men några möjligheter att närmare följa diktver-
kets utvecklingshistoria ger icke det material, som nu är tillgängligt.
Den slutliga utformningen skedde under de två år, som föregingo pub-
licerandet.
Vad innehållet beträffar är det ett ytterst svåröverskådligt verk.
Synpunkterna växla och tvinnas om varandra, så att det knappast är
möjligt att sammanfatta dem något så när uttömmande i enkla klara
linjer. Mot varandra stå de två huvudpersonerna Hans Alienus och
Den Gamla Heliga — i någon mån erinrande om det sätt på vilket
Goethe ställer Faust och Mefistofeles mot varandra. I mycket är
Hans Alienus Heidenstams egen dubbelgångare, vilket särskilt fram-
träder i den tredje delen, där hans egna barndomsminnen i rikt mått
direkt återgivas. Men samtidigt blir Hans Alienus också i mycket
en representant för det mänskliga i allmänhet. Den Gamla Heliga
tyckes ofta avsedd att vara en rent allegorisk figur utan att man
dock kan skarpt begränsa, vad hon företräder — det blir snarast allt
det fula och onda och splittrande både inom människan och utanför
henne. Men det allegoriska uttömmer icke hennes väsen, utan hon
växer ut till en poetiskt levande gestalt, en fantasiskapelse med en
egen själ, som icke fångas i någon abstrakt formel. Och lika sam-
mansatt som verket ur idésynpunkt är, är det också med hänsyn till
formen. Den första delen innehåller en till stora delar rätt banal
romersk vardagshistoria, uppblandad med en myckenhet teoretiska
diskussioner om den moderna anden, om livsglädjen, om reflexionen.
Den andra delen för oss till det gamla Ninive, där Sardanapals da-
gar återkallas med en historiskt livgivande fantasi, som erinrar om
c*en som skapat Flauberts Salammbô; till Sardanapals egen gestalt
har Heidenstam sannolikt erhållit uppslag från Byrons skådespel och
hanske från Delacroix’ målning. Och i tredje delen föras vi in i en
svensk herrgårdsidyll. — Kring allt detta och mellan det välver sig
Sedan en ram av delvis storslagen verslyrik.
I Vallfart och vandringsår, i Endymion och i Renässans hade Heiden-
stam riktat angrepp mot den borgerliga, prosaiska, naturalistiska tids-
ar*dan. Hans Alienus står på samma grund. Han är genomträngd
av viljan att vara, icke förklara, av önskan att omedelbart uppleva
nuet utan hänsyn till »i går» och »i morgon», av längtan efter skön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
