Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viljespänningen och i den på skarpa motsatser byggda
drag, som mer närma Heidenstam till Tegnér än till
Ja, driv oss samman med gisselslag,
och blåaste vår skall knoppas!
Ej vill jag tigga om soliga år,
om skördar av guld utan ände.
Barmhärtiga öde, tänd blixten, som slår
ett folk med år av elände!
Heidenstams berättelser ha också mer av intellektuell reflexion än
naivt omedelbara sånger, det är ett oroligare, mer skiftande skimmer
än över Runebergs allvarligt, plastiskt hela gestalter och bilder, och i
understrukna
komma
når
innehåll fyller dem med sin ande.
Heidenstams prosakonst sin höjd. Ett stort,
Den episka
fänrik Ståls sägner. Liksom Runeberg ger Heidenstam i en cykel bilder av en
rad individuellt karakteriserade gestalter, av vilka några på avstånd erinra om
figurer ur sägnerna, t. ex. Marodörernas drottning om Lotta Svärd och Den dumma
svenskan om Sven Duva. Båda skildra de, hur kriget väcker heroism och foster-
landskärlek även där man minst skulle vänta det. Men olikheterna äro dock grund-
väsentliga och återspegla skillnaden mellan de två skaldernas personligheter. Redan
genom den centrala roll Karl XII spelar i Karolinerna få dessa en annan karaktär
än sägnerna.
Runebergs
över dem
den starkt
teckningen
Runeberg.
I Karolinerna
starkt personligt
berättargåvan i egentlig mening äger han visserligen icke i samma
grad som Strindberg och Selma Lagerlöf, och hans personer sakna
något av det instinktiva och omedvetna själsliv, som skulle göra dem
1 fullaste mening levande, men man ser bilder och gestalter och
hör repliker. Konungen reser sig övermänskligt stor i all sin ensi-
dighet, folkets offervilliga, beundrande kärlek tecknas i mäktiga drag,
orden få en kraftig och bärande klang, och stilen äger med alla sina
olika element — patetiskt högtidliga, vekt känsliga och drastiskt var-
dagliga — dock en organiskt enhetlig prägel, som genom sin spän-
stighet och hela sitt tonläge avgjort skiljer den från naturalismens
Jämna, brett målande prosa.
I Karolinerna hade Heidenstam kallat fram den forntid, då det Ett folk,
svenska folkets storhet i hans ögon klarast uppenbarat sig. I den
kort därefter författade diktcykeln Ett folk (tr. 1902) söker han lik-
som i Pingstnatten och Den sovande systern, men i mäktigare ord,
att väcka dess vilja att skapa en ny storhetstid. Hans blick på sam-
tiden är lika kritisk som förr, och han talar den sociala och politiska
demokratiens sak mot det ideallösa penningvälde, som söndrar folket
°ch förlamar den nationella viljan. Blott genom handling och bragder
kan ett av nationell styrka genomträngt, enhetligt svenskt folk åter
födas, blott det mod, som tar undergångens risk, kan lyfta i dagen
dess stora krafter:
fram
O
1,"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
