Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
.1’-
I
efter, i
351
: in
dansa
ferat
føllet,
Sloria,
för
n’ka, 300 kronor för den andra — var icke tillräckligt för att han skulle kunnat
stanna där länge. Så såg han sig tvungen att sommaren 1891 återinträda i Karlstads
Tidnings redaktion. Gärna gjorde han det icke, säger Hellberg: »I Karlstad hade
han genomgått sin djupaste förnedringstid, där hade han lidit under de vanliga
korrekta samhällsmedlemmarnas dom över hans oregelbundna liv, där skulle han
nu återigen bli sedd över axeln och med ovilja för att han tillhörde en rabulist-
tidnings redaktion, och där skulle han återigen få lov att ett par gånger i vec-
kan vara rolig inför offentligheten.» Karlstadslivet blev icke heller gladare än
han väntat, och hans olust där bidrog antagligen till att sjukdomsfallen med de-
fas alkoholperioder kommo tätare.
lld en direkt betydelse för hans diktning,
ter
11
—
Hans upplevelser under dessa fingo emeller-
Då Hellberg en gång hösten 1892 ef-
ett svårt anfall sökte upp honom i Kristiania, berättade han, att han haft de
sallsammaste visioner, än groteska och än bedårande vackra. Han hade sett
framför sig en samling stora, grova, svarta smeder, som glödgat och smält järn
1 sm smedja och hållit festmåltid på järnet. Strax därpå hade han sett hur
Venus Anadyomene i brus och skum stigit upp ur havets blankmatta vågor,
ffet är tydligen ursprunget till Bergslagstroll och till En balfantasi. Två år se-
nare beskrev han i ett brev till Hellberg, hur han under en sådan sjukdomsperiod
kampat mot vanföreställningar, som »höllo på att få mig helt i sitt våld — men
det lyckades icke, ty den där gamle onde anden som alltid nekar och alltid 1er
var för stark i mig». Den gången hade han i dessa syner, vilkas overklighet han
cvnellertid alltså hade klar för sig, sett dalailamas och mahatmas, dem han kände
från sin teosofiska läsning: »Jag hade en mycket stark förnimmelse av det verk-
i allt detta, men icke desto mindre flög det i mig en oemotståndlig lust att
driva med det heliga brödraskapet, och det kom upp i mig en lustig melodi :
Mahatmerna dansa, mahatmerna dansa’, och jag fick den komiska föreställnin-
Sen att de själva grepos av rytmen och svängde omkring gladeligt högt uppe på
det heliga berget.» Denna vision är påtagligen en av de källor, ur vilka Gudarna
upprunnit. Måhända ha även annars sjukdomssynerna omedelbart inspi-
honom. Men å andra sidan understryker han själv ibland att så icke är
då man kunnat förmoda det, såsom i fråga om En syn och Sagan om
Detta visar att hans fantasi under sjukdomstillstånden i grunden bevarade
sa|rima karaktär som den hade under hans friska perioder. Skillnaden mellan
de syner, som framkallades under hans normala tillstånd av den poetiska inspira-
tionen, och de syner, som under sjukdomen framträdde för honom, låg huvudsak-
Ren i att dessa senare hade en stark tendens att för honom te sig som faktisk
Verklighet.
Våren 1894, då Fröding i Karlstad höll på med slutredigeringen av Nya dik-
ter> inträdde en kris i hans psykiska tillstånd. Hellberg berättar, att han under
xårvintern var mörkare än vanligt till sinnes, drack och rökte mera, blev tjock
Och pussig och tung och gråglåmig i hyn. »Han kände sig mer främmande för
Sln närmaste omvärld än någonsin, han vandrade stor och väldig på stadens ga-
tOr nästan som en sömngångare.» Och fjärran från de korrekta borgerliga kret-
jjlrna, som blickade ned på den försupne journalistskalden, fann han sin enda
rtrogna, som skänkte honom den kvinnliga ömhet och förståelse han längtade
^tcr’ * den lilla servererskan Vivi på Frimurarlogen. Av all den längtan efter
‘ r,ek och mildhet och grace som fanns inom honom, har han vävt samman den
■ som strålar kring henne i Flickan i ögat och i Det borde varit stjärnor,
vilka hon enligt Cecilia Frödings uppgift varit förebilden. Men icke heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
