Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Axel Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mina fäder, jag ser er i drömmarnas stund,
och min själ blir beklämd och vek.
Jag är ryckt som en ört ur sin groningsgrund,
halvt nödd, halvt villig er sak jag svek.
Det var under hans studentår osäkerheten mest plågade honom. Senare
atervann han småningom jämvikten och tryggheten. Men ungdomens
tunga brytningstid med sina förnimmelser av ensamhet och över-
givenhet och främlingskap har han icke glömt, och hans diktning får
av dem en underton, som bryter sig mot den aldrig slocknande känslan
av samhörighet med Dalarna och mot den fasta, kärva manligheten.
Hur tungt avskedet hemifrån varit, hur osäker Karlfeldt känt sig om
SIn framtid, hör man i avskedsdikterna till hemmet och hembygden,
1 Avskedssång, i Uppbrott, i Träslottet. Och hur starkt han känt
ensamheten och ovissheten efter det han begivit sig ut i världen visar
Jag är en sjungandes röst:
Jag är en sjungandes röst på stora, tomma slätter,
där intet öra hör, där intet eko bor.
Jag är ett irrande bloss över sjön i svarta nätter,
en nyckfull eld, som slocknar snart i mörkret: hos min mor.
369
Jag är ett drivande blad i höstens vida rike,
min levnad är en lek vid alla vindars kör.
Om jag stannar på ett berg eller drunknar i ett dike,
det vet jag ej, det bryr mig ej, det rår jag icke för.
po
a hans känsla av att vara en man utan fast grund under fotterna,
ställd mellan tvenne samhällsklasser, beror det väl ock att han i sina
första diktsamlingar så ofta diktar om kringströvande vandrare eller
färdmän, som visa sig tillhöra en annan samhällsklass än deras yttre
Antyder — Sommarkarlen, Den misskände spelmannen, Den sköne
°senblom i Vildmarks- och kärleksvisor, Herr Snakendal i Fridolins
^ls°r. Men just därigenom att Karlfeldt sålunda förts utom hem-
ygdens krets har han kunnat få blick för denna kultur som en hel-
et> därigenom att han sett den på avstånd har han kunnat skarpt
Uppfatta vad som är det karakteristiska för den, och därigenom att
levat sitt liv i andra omgivningar har han blivit medveten om
innerligt hans väsen hängde fast vid den. Men samtidigt kan
genom att han flyttats utanför den också upptäcka allt det naiva
Och denna humorfyllda glädje över dess naivitet blandar sig i
han
hur
han
där.
kärlek till den och samhörighet med den, som besjäla honom.
^a°det mellan honom och hans bondeätt och hans hembygds jord av-
PPes dock aldrig. Skönast och mest gripande har hans känsla för
30575. Illustrerad Svensk Litteraturhistoria. VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
