Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
382
tt-LM t i.ujJLLM *j
bland dessa människor. Men framför allt fanns det glädje. Så gott som hela
Selma Lagerlöfs barndom och ungdom förflöt i denna värld ; hon gick icke 1
skola, utan läste hemma för guvernanter. Hennes egen sjuklighet kastade dock
en skugga över åtminstone en del av hennes barndom. Då hon var tre år vak-
nade hon en morgon med benen förlamade. Förlamningen varade ett år tills
hon under en badsejour i Strömstad en gång i sin iver att få se en paradisfågel
utan att tänka på det började gå. Helt hävd var sjukdomen dock icke. Den
bidrog väl till att hon så ivrigt kastade sig över böcker, till att hon blev en åhö-
rare och åskådare — hon som själv icke blev någon balhjältinna såg från sin
stol all skönheten och glansen över balernas festliga liv. Hennes första starka
litterära intryck voro Frithiofs saga, Andersens sagor och Fänrik Ståls sägner.
Litet senare tjusades hon av Fältskärns berättelser, som lästes högt i hemmet,
medan familjen om kvällarna satt vid salsbordet kring lampan med sina handar-
beten. Men djupare än något annat grep henne en indianroman Oceola, som hon
fick i sina händer, då hon var sju år. »Det är livets hela rikedom, som för första
gången uppenbaras mig. Det är kärlek, hjältedåd, sköna, ädla människor, ned-
riga skurkar, faror och fröjder, lycka och nederlag. Det är framför allt en konst-
fullt sammanslingrad räcka av händelser, som ger spänning och förväntan. Det
är allt möjligt, som ett litet sjuårigt barn, som växer upp på en stillsam herrgård,
aldrig förut har haft en aning om.> Då hon läst Oceola kände hon att det hon
helst av allt ville göra under sitt liv var att skriva romaner. Och småningom
började hon på med det, med historier om Tusen och en natts sultaner, om Wal-
ter Scotts riddare och Snorre Sturlasons sagokungar. Då hon var femton år upp-
täckte hon sedan en dag helt oväntat att hon kunde skriva vers, och från den
stunden satte hon ständigt ihop poem. »Hon gick hemma på den tysta gården
och fyllde varje pappersblad, som hon kunde komma över, med vers och prosa,
med skådespel och romaner.» Hon gjorde intet försök att få sina alster tryckta,
men sommaren 1880 fick författarinnan Eva Fryxell reda på hennes vittra syssel-
sättningar och försökte placera några av hennes dikter i en tidning. Det miss-
lyckades dock, och Eva Fryxell gav henne rådet att skaffa sig mera kunskaper
och världserfarenhet. Familjens ekonomi hade också försämrats så att hon måste
tänka på att skaffa sig någon ställning. Så beslöt hon att utbilda sig till lära-
rinna. Hon begav sig 1881 till Stockholm, gick ett år i ett lyceum för flickor
och därpå tre år i Högre lärarinneseminariet. I tio år, från 1885 till 1895, var
hon sedan lärarinna i en flickskola i Landskrona.
Gösta Ber- Studierna och skolarbetet upptogo det mesta av hennes tid. Men
1,ngs saga- hennes tankar och drömmar sysselsatte sig fortfarande med diktandet.
Då hon den första hösten i Stockholm kom från en lektion i littera-
turhistoria med huvudet fullt av Bellman och Runeberg, gick det
med ens på Malmskillnadsgatan upp för henne att hon av sin värld
i Värmland borde göra något som i sin art skulle motsvara vad de
hade gjort av Fredman och Fänrik Stål. Det var Gösta Beding8
födelsestund. Men det dröjde nästan ett decennium innan verket blev
fullbordat. Materialet samlades och sovrades småningom i hennes
fantasi. Det hämtades från det hon själv sett och erfarit och fraD
det hon hört berättas om människorna och livet i forna dagars Värm-
II r
F
IM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
