Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
Världs-
kriget.
1920-talets
Värm-
landsböc-
aro
tier
karl som samlar in de dödas själar, lämnade hon däremot åter
Värmland för att i stället till miljö taga en nutida småstad. Idén är
här starkare understruken än i de flesta av hennes andra verk —
när det gäller Mårbacka och Värmland tycker sig Selma Lagerlöf i
allmänhet göra nog, då hon berättar om vad som hänt, om människor
och känslor, men går hon utanför dessa trakter har hon ett starkare
behov av att förkunna någon bestämd tanke. Här samlar hon den
tanke, som ligger under berättelsen om hur den förfallne vagabonden
David Holm genom slumsysterns kärlek och drömmen om dödskär-
ran återföres till ett nyttigt och hederligt liv, i den två gånger upp-
repade satsen: »Gud, låt min själ få komma till mognad, innan den
skall skördas!» Däremot upptog hon i Kejsarn av Portugallien (1914)
åter Värmlandsminnen. Faderns födelsedag på Mårbacka skildras där,
auktioner och husförhör likaså, och själva huvudfiguren, den förryckte
torparen, hade hon sett i sin barndom. Men dessa minnen äro dock
icke huvudsaken ■— huvudsaken för henne är att skildra den stora
faderskärleken, som icke låter sig nedslås av verklighetens-hårda fakta
utan finner sin räddning i en värld av illusioner, skapad av en sin-
nessjuk fantasi.
Världskriget upprörde Selma Lagerlöf i hennes innersta. All hen-
nes stora, varma människokärlek uppreste sig i förtvivlan mot det
öde, som drabbat mänskligheten. Och hennes diktning tystnade 1
huvudsak för en tid. I de två novellsamlingarna Troll och människor
(1915, 1921) ingå visserligen några berättelser och skisser, som höra
till dessa år, men ett större verk utgav hon först vid krigets slut "
det var romanen Bannlyst (1918). Krigets ohyggligheter blandas här
med mer alldagliga romanmotiv, utan att Selma Lagerlöf förmått
forma någon riktig helhet av dessa olika beståndsdelar. Man märker
att krigsupplevelsen varit för mörk och tung för att hennes ljusa,
optimistiska sinne hade kunnat konstnärligt behärska den.
Men då kriget var förbi återvände hon till sitt Värmland. I de
två böckerna Mårbacka (1922, 1930) berättade hon om sin barndom,
om släkttraditionerna, om livet i hemmet, om hela den värld som da-
nat hennes personlighet och som skänkt henne ämnena till Gösta
Berlings saga och många andra av hennes verk. Hennes senaste ro-
maner, trilogien Löwensköldska ringen (1925), Charlotte Löwensköld
(1925) och Anna Svärd (1928), försiggå också i Värmland. I Char-
lotte Löwensköld har hon skapat en förtjusande gestalt, temperament-
och stark, något erinrande om majorskan på Ekeby. Men ända
vi här långt från Gösta Berlings saga. Selma Lagerlöfs sympa"
äro här helt och hållet hos de sunda verklighetsmänniskorna, hos
11,
ir
I’ M
till
i
iii
tv
,ii. I
I
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
