- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 7. Den nya tiden (1870-1914) /
400

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ibsen sticker han obarmhärtigt hål på det hölje av illusioner, med
vilket de omge sig. Det är den starka moraliska känslan som hindrar
Hallström att fly bort till symbolismens skönhetsrike, där den
konstnärliga fantasien var allhärskare. Det är vår plikt att taga del i
livet, att icke isolera oss från det. Och liksom för Schopenhauer blir
för Hallström medlidandet den moraliska grundkänslan. Medlidandet
knyter oss vid andra människor, medlidandet vidgar vårt väsen, tills
det slutligen omfattar och uppgår i världsalltet. Nietzsches i uppror
mot Schopenhauer skapade övermänniskomoral och kraftdyrkan, som
utövade en så stark dragning på Heidenstam, Levertin och Fröding,
väcka ingen genklang hos Hallström, som i stället närmar sig Tolstoj,
även han påverkad av Schopenhauers pessimism. Liksom Tolstoj
vänder Hallström sig mot det esteticistiska och egoistiskt
individualistiska i tidsandan omkring sekelskiftet, och liksom Tolstoj förkunnar
han de moraliska värdenas överhöghet. Men han följer dock icke
Tolstoj i hans asketiska kulturförnekande med dess direkta fientlighet
mot konsten och skönheten. I den essay han i Levande dikt ägnar
Tolstoj ger han uttryck åt sin beundran för honom, men inlägger
samtidigt sin reservation mot hans ensidighet: »Hur liten man än
oftast känner sig, ibland förnimmer man i sitt inre en gnista, som
längtar till storhet, en förmåga att smälta in i all naturen och i det
väldiga och sköna som mänsklig tanke och skönhetsdrift skapat. Man
vill bringa sitt eget dit, hur ringa det må vara, och känna sig
växa där, med all storm och allt tvivel omkring. Hur långt man
når, det betyder mindre, det är strävandet, rörelsen däri som är det
viktiga. Vi känna, att i detta är det något gudomligt, lika väl som
i den djupa och visa insikten, att allt mänskligt hjärtliv är ett, att
den enas lidande är den andras. Vi ha två par vingar, och vi måste
bruka båda.» Ledmotivet i Hallströms diktning blir hans strävan att
nå fram till försoning och harmoni med verkligheten.

Vilsna fåglar.



Hallströms första novellsamling Vilsna fåglar utkom 1894. Både
till ämnen och stil ansluter den sig ganska nära till åttiotalets
novellistik. Han skildrar typer ur samtidens liv, inställda i realistiskt
återgivna miljöer, vare sig sedan miljön är amerikanska storstäder eller
svenska småstäder eller norrländska skogsbygder. Men i valet av
dessa typer kommer hans personliga särart fram. De äro till största
delen som titeln anger »vilsna fåglar», människor som på ett eller
annat sätt misshandlats av livet och kastats undan i dess skuggiga
utmarker. »Vilsen som jag ständigt känt mig, hade jag med den
livligaste sympati anat mig in i alla deras hjärtan, vilka jag skymtat
här och där som bortkomna väsen på kant med tillvaron», säger han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0493.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free