Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall få leva:
man
408
—*->A i i J.UI
De senare
novellsam-
lingarna.
kravet ej det tomma: lämna,
är oändligheten där,
Men lyckan är icke för Hallström förintelsen. Även här kommer försoning611
med verkligheten fram. Då Alkestis från Hades återvänder till make och barn,
känner hon fröjd över att åter höra till livet:
blev
Då
hjärtat på sin rot och blommar,
Parallellt med Hallströms prosadiktning hade emellertid allt sedan 1890-talets
slut gått en dramatisk diktning, som i mycket återspeglar samma tankar och
stämningar som berättelserna. Som dramatiker visar sig Hallström till en början
helt som romantiker. Han har inga förbindelser med Ibsens och realismens dra-
matiska form utan följer helt Shakspere. Han tar ämnen från sagan och histo-
rien, och hans stil är ordrik, bildrik, fylld av en lyrik, som ofta nog breder ut
sig alltför mycket på den dramatiska intensitetens och individualiseringens bekost-
nad. Versdramat Greven av Antwerpen (1899) är en delvis mycket vacker dikt
över ungdomskärlek och ungdomsmod, över livets orättvisa och hårdhet och en-
samheten inför döden. Bianca Capello (1900) fylles av renässansens brokiga liv-
fullhet, men kärnan där är en tanke, som utgör en grundval för Hallströms etiska
uppfattning: att blott den fasta viljan kan besegra de anlag till ont människan
bär inom sig. Bianca Capello låter sig slappt föras fram av händelserna, tills
hon skuldbelastad tvingas att ge sig själv döden. I En veneziansk komedi (1901)
inspirerades Hallström likaså av renässansmotiv, men denna gång i en ljusare och
lättare ton. Väl skymta dödens allvarliga skuggor i några scener, men som hel-
het är komedien dock Hallströms gladaste verk. Den är helt en studie i Shak-
speres komedistil, men den har något friskt och sprudlande — man förstår att
Levertin tjusades av dess »trolska glitter».
Två legenddramer (1908) äro mera tanketyngda. Alkestis är Hallströms mest
betydande dramatiska dikt, enkel och stor till anläggningen som ett antikt drama.
Än en gång grubblar Hallström över kärleken, livet och döden. Och vackrare
kanske än i något annat verk skildrar han kärlekens makt och kärlekens seger.
Alkestis dör för att hennes
För mig
men ge!
då växer
och ingen makt kan sluta blomman till.
ras svagheter, men denna gång märker man mer av glädjen han känt
över typen än av den stränga domen. Det är ett av de få bland
Hallströms verk som verkligen behärskas av en fri och välvillig hu-
mor; annars flammar humorn i hans böcker blott upp i snabba blink-
ljus,
tisk
Den
sar
i Tillfälligheternas mystik angriper han ännu en gång ur etisk syn-
punkt nittiotalets dyrkan av den absoluta friheten och livsfullheten.
Men Nya noveller hör icke till Hallströms mer betydande samlingar.
Och det är icke heller fallet med de två novellböcker han sedan, ef-
ter en lång paus, utgivit: Händelser (1927) och Leonora (1928).
Under de följande åren ägnade sig Hallström mest åt drama-
diktning. Först 1912 utkom hans nästa novellbok Nya noveller,
innehåller en berättelse, Trädgårdsmästarfrun, som gripande vi-
hans förmåga att leva sig in i en annan människas sorg. Och
Dramatik.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
