Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittiotalets realister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pelle Molin var född den 8 juli 1864 i Multrå socken i Ångermanland, där fa-
dern hade ett hemman. Hembygden var väl befolkad och livligt trafikerad, men
det var icke långt till de stora obygderna, och många sägner och historier från
dem berättades i trakten. Efter några misslyckade försök att bli student och en
kort journalistperiod i Härnösand kom Molin hösten 1887 in i Konstakademien
för att bli målare. Men han
var icke skapad för regel-
bundna studier, och somma-
ren 1890 lämnade han för all-
tid akademien och Stockholm.
* Stockholm hade han råkat
Lapplandsmålaren Johan Ti-
ten, och dennes norrländska
nationalism hade hos Molin
tant oppositionen mot tidens
kosmopolitiska konst. Om det
också främst var av ekono-
miska skäl han lämnade hu-
vudstaden — han och hans
far, som båda voro starka,
omedgörliga naturer, hade
kommit i gräl — så spelade
också in hans planer att måla
Sln hembygd så som Tirén
målade sitt Norrland. »Jag är
så gott som den förste ånger-
manlänningen, åtminstone i
åskådning», skrev han från
Näsåker, den trakt i närheten
av hans hem, där han nu slog
S1g ner. Han tänkte stanna
där blott en kort tid, men
dröjde fyra år. Det blev i
stort sett en tung tid. Han
svalt och led på alla sätt nöd,
fraktens bönder föraktade honom för att han icke gjorde något ordentligt arbete,
°ch hans bohemnatur uppreste sig trotsigt mot böndernas prosaiska korrekthet.
Plans målning blev det icke mycket av. Men i Näsåker skrev han de flesta
av sina berättelser och tolkade i ord den ångermanländska natur och folkkarak-
fär han ursprungligen tänkt skildra i färg. Småningom fick han emellertid en
förtvivlad känsla av att han för alltid fastnat i Ådalen, som han började avsky.
P’å råkade honom händelsevis en ung medicinare, som var stadd på fotvandring,
°ch denne — en energisk friluftsmänniska som hade samma kärlek till vildmar-
ken som han själv — tog honom resolut med på sin färd till Norge. Detta
skedde i september 1894. Hans högkvarter blev sedan staden Bodö, där han
fnvdes gott och fick goda vänner som togo vård om honom. Men därifrån gjorde
han färder åt flera olika håll. Han såg på Lofotenfisket, han gjorde en resa till
Nordkap och Vardö och besökte ett par gånger Sulitelma gruvor. Det var hans
lyckligaste tid. Men den blev icke lång; den 26 april 1896 dog han i Bodö. Då
Pelle Molin.
Byst från akademitiden i Stockholm av Charles Friberg.
42/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
