Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittiotalets realister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Huvudriktningen hos skedets akademiska ungdom var en nationell realism, en känsla
för det äkta svenska i natur och folkliv, som grep och värmde. Denna känsla
hos den kultiverade publik, till vilken Strix vände sig, förklarar den utomordent-
liga roll denna skämttidning spelat.» Till en början var det teckningarna och de
illustrerade anekdoterna som voro huvudsaken. Men småningom visade sig Eng-
ström också i sina berättelser och
skildringar som författare i mer egent-
lig mening.
Liksom Pelle Molin älskar
Engström framför allt det pri-
mitiva och ursprungliga i na-
turen och i människan. Han
hade i sin barndom i Småland
levat sig in i det, och han söker
senare upp det i skärgården
kring Grisslehamn. Men också
då han beger sig utanför dessa
sina egna domäner är det samma
egenskaper som starkast gripa
honom. Därför bemäktigas han
1 lappkåtorna av en så över-
väldigande lyckokänsla: »Jag
kommer ihåg, hur jag genast
kände en stark hemkänsla i täl-
tet. Det föreföll mig som om
jag varit borta i främmande Albert Engström.
. Fotografi,
land hela mitt liv och först nu
kommit hem. Jag njöt så som jag aldrig förut njutit av livet. Ett stort
°ch starkt, medvetet lugn kom över mig, och jag kände som om musk-
lerna knötos hårdare och kraftigare av hälsa och lycka. Det var just
lyckokänslan jag kände. Luften var som kyligt vin, och människorna
bland vilka jag satt verkade upphöjda över småaktigheter och futtighet.
Jag fick klart för mig att denna min känsla av lycka måste bero på
någon släktskap med fjällfolket.» Och då Zorn, Gallén och Engström
besökte Estlandssvenskarna på Odensholm kände de sig i sommar-
stormen som tre »vilda och glada barn» i släkt med ejdrarna och de vita
stormmolnen. Han förnimmer intensivt den på en gång fysiska och and-
liga njutningen i en seglats i storm eller vinterköld, som spänner både
nerver och muskler till det yttersta. Den rent animaliska livskänslan
har all sin ursprungliga kraft kvar hos honom. »Min själ längtar att
fa kasta hela denna förbannade kultur och humbug bakom sig», skri-
ver han bland lapparna, »på det att jag måtte lära mig att kasta en
431
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
