Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
Nordström presenterade sig genast i inledningen till sin
diktsamlingen Kains land, som Norrlandsskildrare. Pelle
Men han slår sig icke
ro i någon bekväm kompromiss, han slår icke av på sina krav,
behåller alltid det etiska medvetandet vaket i sitt sinne. Fruk-
och feghet äro för honom det ondas ursprung, men ur modet
viljan växer kulturen, det goda och värdefulla, fram. Hans män-
tade, hetsade storstadsmyller och dess glittrande vatten, som är det
element Siwertz innerst känner sig besläktad med. Djupare toner
finner man i den tidigare samlingen Vindros, som visserligen på
många ställen erinrar om att Heidenstams Nya dikter utkommit några
år förut. Där finner man både hemlöshetens ångest och den trotsigt
bejakande kärleken till livet, de två poler mellan vilka Siwertz’ känslo-
liv rör sig. Men dessa samlingar vittna dock om att lyriken icke
mera är den form, i vilken Siwertz finner de fullständigaste uttrycken
för det han bär inom sig. Hans lyrik är klar och enkel och tanke-
fylld, men den saknar den inre oändligheten, dess rytmer låta oss
icke ana mer än orden direkt utsäga.
Siwertz’ verk har en förnäm resning. Tanke och vilja ge det dess
stora linjer. De tillfälliga stämningarna och den ögonblickliga inspi-
rationen ha en relativt ringa del i dess tillkomst. Han söker sig
nästan alltid ned till några stora grundproblem, kring vilka hans tan-
kar kretsa, problem som bottna djupt i hans personlighet. Han käm-
par mot passiviteten, mot slappheten, mot det apatiska glidandet
utan att dock någonsin helt övervinna dem.
till
han
tan
och
niskor äro tecknade med fasta konturer, men de ha sällan det ome-
delbara, rika liv, som gör att de växa utöver och oberoende av sin
författares medvetna intentioner. Därför uppenbara de sig i regeln
icke heller fullständigt genom sina ord och handlingar utan kräva en
ytterligare belysning av författarens förklaringar och reflexioner. Han
ser dem för sig, men han måste också analysera dem och tänka över
dem. Hur intellektuell hans konst än är, hur skarpt den än återger
väsentliga idébrytningar i de tre senaste decenniernas liv, stannar den
dock icke vid de rena tankarna; dess grundmotiv blir tvärtom just
uppvisandet av att det rena intellektet är sterilt och att det högsta
hos människan blott uppenbaras i beröringen med den konkreta verk-
ligheten och i medkänslan med och kärleken till andra människor.
Det är en inre motsats i hans väsen, som kommer fram i dessa
drag, men
egenart.
Ludvig Ludvig
Nordström. 11,11
debutbok,
* * *
den motsatsen ger hans diktning dess betydelse och dess
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
