Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det blev tjockt i halsen, så att man måste springa fram och ta åm-
baren och gyckla litet med gumman och förebrå henne hennes out-
tröttlighet. Då lärde hon mig det verkliga hjältelivets runor, de som
aldrig satts på vers och pianoforte. Hon sade: ’Du ä toket du,
Nordström! Ska’nt en männisch arbeta så länge hon rå! Va tänk
du Gud ha satt dig i världen för? Tro du det är för att du ska gå och
dra som ett annat beläte vä hamnjäntern efter vägen. Sanna ordet mitt,
gosse karl, att du var satt här på jorden för till å arbeta i ditt anletes
svett, och så gjorde far din och farfar din och alla som ha gått före.
Och dit komma du med, när du ha vurti så pass gammal att du har
fått na vett.’» Det som ger Nordströms fiskarberättelser deras sär-
prägel är till stor del just det att han verkligen varit med i själva
arbetet och där lärt känna fiskarna som kamrater. Det hade varken
Strindberg eller Albert Engström gjort. Och aktningen för det hårda
kroppsarbetet ingår som ett väsentligt element i Nordströms världs-
uppfattning. Men hur stor denna aktning än är kan han dock icke
finna sig till rätta med fiskarnas konservativa omottaglighet för alla
förbättrade metoder och nya erfarenheter. Det kommer visserligen
icke ännu till synes i Fiskare, som blott ger rent objektiva skildrin-
gar av hur det var i fiskläget. Men i de senare novellerna, skrivna
då hans känsla för betydelsen av den ekonomiska och materiella kul-
turens framsteg blivit starkare, synes kritiken av det föråldrade öp-
pet. Han berättar då med beundran om den revolution Jonas Ånger-
man på sin tid genomförde i fisket och avsättningsmetoderna och om
hur senare Öbacka fiskeförening grundades. Och han berättar då
även om sina egna misslyckade försök att besegra trögheten och slö-
heten hos vännerna i Tvärhamn, där han enligt dessa senare skild-
ringar i någon mån spelat samma roll som fiskeriintendenten i Strind-
bergs I havsbandet. Det blir ett av uttrycken för det utvecklings-
perspektiv som behärskar hela hans senare författarskap.
Ludvig Nordströms diktning hämtar motiv huvudsakligen ur tre
stoffkretsar: ur Tomas Lacks barndom, från Tvärhamns fiskläge och
från Öbacka. Öbacka-Härnösand hade redan i Kains land framträtt
med sin hamn och sina höjder, med sina blommor och gräsmattor,
med sina popplar, björkar, häggar och lönnar. Men de egentliga
Obackaskildringarna begynna med de två novellsamlingar, som följde
På Fiskare — med Borgare (1909) och Herrar (1910). I dem kallar
Nordström fram en värld, som han känner utan och innan. Ur Öbac-
kas idyllvärld tar han med godmodig humor fram typer av vitt skilda
slag, gamla fruar och mustiga sjökaptener och smarta affärsmän och
°dygdiga pojkar. De enskilda människorna prägla sig kanske icke
473
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
