Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands nittonhundratalsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504
även
blev
ställ-
Jag är finne!
Mitt släkte hör till dem som måste fylla
det stora värv, som växer ut till bragd,
som lever kvar, när våra gravars mylla
av nya släkten är i tegar lagd.
En gång när trädens skuggor falla djupa
och ljusen tindra milt i Finlands nejder
och gammal saga täljs om män, som stupa
för fosterlandet i dess stora fejder,
de unga blicka ut i kvällens blå,
de tåras inför sina faders minne,
det gror en tanke djupt i deras sinne:
Det måtte varit skönt att leva då!
^85» il
Det land, som stiger ur vågen i dag,
mitt hjärta ej mera tänder
som förr, då jag bredde av längtan svag
min famn mot de älskade stränder.
Det land, där min lycka blommat en tid
i stunder ljusa och korta,
det land, som var tanke hänger vid,
som gav mig en tro, ett mål, en strid,
det landet, det landet är borta.
(När landet syns.)
I Nya sånger (1901) är tonen redan en helt annan. Grundstäm-
ningen finnes förtätad i det från Tavaststjerna lånade mottot: »Med
bittra tankarna steg det fram, — mitt land över gråa vågen». De
två åren mellan Rytm och rim och Nya sånger hade djupt ingripit 1
Mörnes liv. Han hade 1899 blivit föreståndare för en folkhögskola
i Nyland och därigenom förflyttats i en ny omgivning från de stu-
dentkretsar, som dittills varit hans egentliga miljö och där han spelat
en inflytelserik roll. Han kastade sig nu in i en ivrig politisk och
social agitation för att väcka den efterblivna landsbefolkningen. Ju
mer undfallenhetstendenserna för det ryska våldet tycktes sprida sig
i landet dess häftigare blevo Mörnes angrepp mot dem, och efter några
år stod han som en av den finländska aktivismens ledare. Men
i de sociala frågorna var han mycket radikal. Och slutligen
han allt mer medveten om sin svenskhet ju mer svenskhetens
ning i Finland hotades.
Allt detta ger sin färg åt Nya sånger. Han har förlorat tron pä
sitt land och sitt folk. Det folk, för vilket han en gång med glädje
drömt om att få offra sig, synes honom svagt av bävan fly undan sin
uppgift, och då han efter en resa närmar sig Finlands kust, tänker han
icke mera på lyckan att där äga ett värv utan på något helt annat:
>- J. 11 l ‘.‘4,1. AJà A ill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
