Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands nittonhundratalsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- *
1 SI
512
En guldsmidd grind, som hejdar vandrarns färd,
sonetten är, men över muren hänger
en blomtyngd gren och genom grinden tränger
ett fjärran sus ifrån en fjärran värld.
icke många olika nyanser. Ordförrådet är också rätt knappt och blir
icke sällan något stereotypt i sin förkärlek för det starka och bjärta.
I all sin ojämnhet ägde Gripenbergs första samling emellertid en ome-
delbarhet och en lyrisk kraft, som gjorde den till ett av den tidiga
nittonhundratalsdiktningens mest älskade verk.
Med Gallergrinden begynner 1905 ett nytt skede i Gripenbergs
diktning. Till det höra vidare Rosenstaden (1907), Svarta sonetter
(1908), Drivsnö (1909), Aftnar i Tavastland (1911), Skuggspel (1912)
och som en sen avslutning Spillror (1917). I Rosenstaden flammar
erotiken upp för att mynna ut i vilda förbannelser över den kvinna,
som svikit honom. Men annars är tonen nu en annan än i ungdoms-
dikterna. Sinnesruset har fördunstat, den svällande lyckokänslan vikit-
Den brusande ungdomsyran är borta. Dödstanken, resignationen och
besvikelsen ha trätt i stället, stoltheten, modet och äran äro nu hans
gudar. Sonetten, som han redan tidigare många gånger upptagit,
blir till en början hans älsklingsform. Virtuost säkert behandlar han
med Snoilsky och de franska parnassdiktarna som mönster dess knappa-
stränga linjer. Inledningsdikten i Gallergrinden anger den nya tonen:
till stor del dikter, tillkomna under en resa till Frank,
resa kom att i yttre hänseende markera en gränslinje
Han lämnade nu definitivt de juridiska studier han utan synnerlig
återkomsten hemlärare på en herrgård i det inre Fin-
Den följande samlingen Vida vägar (1904) var mindre betydande. Gripenberg
var färdig med sin tmgdomslyrik, men hade icke ännu mognat för en ny dikt-
ning. Vida vägar innehöll
rike och Spanien. Denna
i hans liv.
iver bedrivit och blev efter
land. Sedan var han några år förvaltare på ett gods, och längre fram köpte han
sig en liten lägenhet i Sääksmäki i Tavastland, där hans förfäder fordom haft
stora egendomar. Ungdomens sorglösa njutningsliv var förbi, och han fick pröva
på livets hårda verklighet med sjukdom och ekonomiska bekymmer. I stället för
Helsingforslivet med vänner och sköna damer trädde landsbygdens långa ensam-
het, jämförelsevis sällan avbruten av resor och sällskapsliv. Jakten och ritten och
trädgårdsskötseln bli hans passioner. De trakter, där han lever, äro rent finska,
och hur väl han än behärskar finskan — hans fader var teoretiskt finsksinnad,
fastän till sitt språk svensk — får han dock icke någon samhörighetskänsla med
folket där. Han har aristokratiska godsägar- och officersinstinkter i blodet, och
han har framför allt en romantiskt individualistisk motvilja mot massan. Han
kände sig aldrig dragen till de demokratiska idéer, som entusiasmerade Mörne
och många av hans jämnåriga. Redan då det demokratiska genombrottet skedde
1905 såg han i det en pöbelväldets seger och förutspådde den hatets och hämn-
dens revolt mot stat och kultur, som verkligen bröt ut 1918.
Ih
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
