Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Något om jämvikten i tillvaron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 I d a y och i morgon
allt sedan dess har jag sökt att hålla en viss jämvikt. tJnder
den tidigaste perioden saknades naturligtvis jämvikten. Det
var arbete, alltjämt arbete. Det måste så vara. Men alltid
har jag träffat på nöjet i en mängd olika riktningar, det största
av dem alla i dagens arbete. Men det duger inte att ha endast
ett intresse, ty därmed sättes man ur stånd att få det rätta
perspektivet på detta intresse.
Det ligger rekreation förborgad i träd och fåglar, i
fotvandringar, i motorsport, i jakten efter de föremål våra fäder och
förfäder begagnade, och i att rekonstruera det liv de levde. De
förstodo att i en del hänseenden ordna tillvaron bättre för sig
än vi göra. De hade mycket bättre smak. De förstodo att
få in mera skönhet i uppfattningen av det alldagliga, i vardagens
småting. Ingenting som är gott dör för alltid. Det är dessa
synpunkter som förmått oss att övertaga och rekonstruera i tidsstil
ett par gamla värdshus, ett i Massachusetts och ett annat inte
långt från Detroit.
Dessa gamla värdshus med sina ståtliga danssalar, erinrade
oss påtagligt att något försvunnit ur världen, och detta något
var den verkliga dansen. Dansen hade blivit ett affärsobjekt,
den hade försvunnit från hemmet och balsalen, och installerat
sig på dåligt ventilerade restauranter, där, med endast några
få kvadratfot fri golvyta mellan borden, verklig dans omöjligt
kunde presteras.
De gamla amerikanska danserna voro kyska och sunda. I
kadriljerna och hambon finnas rytm och behag i rörelserna, och
deras utövande fordrar att människor komma tillsammans och
lära känna varandra. De gamla danserna voro av sällskaplig
natur. Detta är däremot icke de modärna. Så som dansen nu
utövas, är ett danspar vanligen hänvisat att dansa uteslutande
med varandra hela kvällen, under det forna dagars
danstillställningar medgåvo ett dussin ombyten.
Som ung man tyckte jag om att dansa, men de enda danser
vi kände till voro vad som nu kallas de »gammalmodiga
danserna» : schottis, polka, jigg, kadrilj, gavotte och dylika. Vi
funno, att våra dagars ungdom inte kände till dessa danser,
och äldre människor — dessa, som verkligen skulle behöva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
