Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Något om jämvikten i tillvaron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något o iii jämvikten i tillvaron 207
dansa — hade legat av sig. De ansågo sig vara för gamla.
Man blir aldrig för gammal att dansa. En mängd män och
kvinnor, som passerat sjuttioårsgränsen, deltaga nu i våra
dansaftnar, och en fiolspelare som är åttiofem år gammal, kan inte
bara spela fiol, utan kan till och med dansa medan han spelar —
för att nu gå historien i förväg.
I vår nya laboratoriebyggnad i Dearborn avdelade vi ett
hörn, som skänkte oss en danssal, stor nog för sjuttio dansande
par. Vi sammansatte en orkester. Från Budapest införskrevo
vi en cymbalum — utan att ens veta huruvida vi skulle kunna
få tag i någon som kunde spela detta instrument. En ung man
från en av våra verkstäder, ungrare till börden, fick höra talas
om vårt instrumentköp, och bad att få pröva sin förmåga. Han
har visat sig vara en verklig musiker, och arbetar inte längre
i verkstäderna. Vidare ha vi en dulcimer — moder till pianot
— och som, i likhet med cymbalum, spelas med små hammare;
och naturligtvis ha vi en fiol och en sousaphone. Detta är den
dansmusik vi slutligen bestämt oss för. Vi sökte upp och
nytryckte all den gamla dansmusik vi kunde få tag i, men en
stor del av dessa gamla melodier existerade blott i erinringen
hos några gamla spelmän, som en gång i tiden spelade vid och
sammankallade bonddansgillena.
Detta gav uppslaget till vår jakt efter gamla spelmän, och vi
ha allaredan haft fyrtio eller femtio dylika från alla delar av
landet, som spelat för oss, icke så mycket för underhållningens
skull, som för att återuppliva de gamla folkmelodierna. Vi
hålla på att få ihop ett fullkomligt bibliotek av gammal
dansmusik, och Mr Edison samt firman Victor ha upptagit delar
därav för gramofon.
Det är roligt att se huru dessa gamla fiolspelare leva upp,
då de komma i musiktagen. För mer än trettio år sedan fanns
ute vid Botsford Tavern, där de hade dansaftnar varje vecka,
en skara spelmän, som voro ansedda såsom förstklassiga. Vi
togo oss för med att leta upp dem. De hade alla blivit
välbärgade män, som mer eller mindre dragit sig tillbaka. Genom
den enes anvisningar funno vi den andre, tills vi slutligen fått
tag i alla medlemmarna av den gamla orkestern, och nu gåvo vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
