Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Armodet bland de tyska industriarbetarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärda arbetare erhålla något mer och således många andra
arbetare mindre. Och det förtjänar anmärkas att
vetenskapsmän ej sällan påpeka att dessa låga inkomster i många
fall ingalunda äro nog för en riktig lifnäring: i Rhenlandet
beräknas 1,000 kr. vara af nöden för en större familj, som
äter kött två gånger i veckan; men äfven de bäst betalade
arbetarne ha sällan öfver 900 kr.; en del würtembergska
väfvare förtjäna blott 420 kr. då 700 anses vara det
minsta nödiga o. s. v.[1]
De kvinliga arbetarnas olidligt låga löner hafva
särskilt i Berlin gifvit anledning till en “kvinnorörelse“ —
som dock fick ett hastigt slut, därigenom att polisen
upplöste de kvinliga arbetarföreningarna. Man hade beräknat
att 7,50 kr. i veckan vore det minsta en kvinna i Berlin
möjligen kunde existera på — för förströelse och
sjukdomsfall eller besparing för tider af arbetsbrist var då intet
medtaget. Och likväl fins det mycket få arbetsgrenar i
Berlin, i hvilka kvinnor ens genom oaflåtligt, strängt arbete
från bittida till sent kunna ernå en veckoförtjänst af 8 kr.
Enligt resultatet af en undersökning, som föranstaltades af
en kvinlig arbetareförening 1884, växlar en
fabriksarbeterskas veckoförtjänst mellan 5,40 kr. och 8,10 kr. vid en
daglig arbetstid af 9 till 10 timmar (söndagsarbete af
växlande längd inberäknat). Tvätterskor ernå med 10 timmars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
