uppmärksamhet fordrande tjänst samt får böta vid minsta förseelse. Att det fans fullt upp med män, beredda att arbeta på dylika vilkor, kan ej öfverraska, då man vet att på våren 1885 funnos minst 60,000 personer, som förgäfves sökte arbete i Wien och att, för de obetydligaste sysslor hundratals, hvarandra underbjudande sökande infunno sig.

6. Från det rika Englands arbetsmarknader.

1840 ansåg man sig kunna indela hela Englands befolkning i följande tre förmögenhetsklasser: 86,833 (rika) familjer med i genomsnitt 518,760 kronors förmögenhet hvardera, 782,100 (bärgade) familjer med i genomsnitt 25,902 kronors förmögenhet och 4,341,067 (fattiga) familjer med i genomsnitt 792 kronors förmögenhet hvardera. 1877 är ställningen förändrad på följande sätt: 222,500 (rika) familjer med 464,454 kronors förmögenhet, 1,824,400 (bärgade) familjer med 18,090 kronors, och 4,629,100 (fattiga) familjer med 1,548 kronors.<footnote>Under det att en krona i Tyskland och Österrike köper ungefär lika mycket förnödenheter som i Sverige, köper hon i England ansenligt mindre. Bostäder för de förmögnare samt kläder äro visserligen billigare — men arbetarne betala ofta sina bostäder lika dyrt eller dyrare än hos oss, och de flesta födoämnen (särskilt kött, grönsaker och mejeriprodukter) äro i England ända till dubbelt så dyra som hos oss.</footnote> Vi se sålunda att de fattiga familjerna 1840 utgjorde 83 hundradelar af befolkningen och 1877 67 hundradelar samt att de bärgades och rikas förmögenhet något minskats på familj (då dessa familjers antal dock mer än fördubblats) och att de fattigas förmögenhet fördubblats. Men de fattiga äro ännu sju tiondelar af nationen, och deras andel af den förhandenvarande nationalförmögenheten var alldeles densamma 1877 som 1840. Nämligen fem hundradelar. Hela den engelska nationen synes sålunda ha ryckt upp på ett högre trappsteg af välstånd — i hvilken mån detta låter säga sig om den lägsta (fattiga) förmögenhetsklassen skall just bli föremål för den nu följande undersökningen —