Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning.
I min bok Indianlif har jag skildrat de indianstammar,
som jag 1908—1909 lärde känna i eller på gränsen till El
Gran Chaco. Vi vandrade där från stam till stam. Öfverallt
mötte vi indianer, redan vid järnvägen i norra Argentina
träffade vi indianer, komna från vildmarken för att söka arbete
i sockerfabrikerna. När man rider från Argentina till S:a
Cruz de la Sierra i Bolivia, möter man icke blott de
halfciviliserade chiriguano och chané utan äfven grupper af mataco,
toba, choroti och tapiete i pittoreska dräkter, rödmålade och
fjäderprydda. Utan svårighet kan man där få se äkta
indianlif och det är först, om man äfventyrar sig djupt in i Chaco,
som man riskerar något.
Följer man Rio Pilcomayo, kommer man förbi talrika
byar och träffar olika stammar, som sinsemellan äro vänner
eller fiender. Vid öfre Rio Pilcomayo är det ej ovanligt att
finna ett af de hvites nybyggen tätt intill en stor indianby,
där invånarna ännu lefva i sina små runda hyddor, där de
ännu dansa fjäderprydda, där de ännu äro ganska oberoende
af inkräktarna.
Huru olika äro ej förhållandena norr om S:a Cruz de la
Sierra. Reser man från denna stad till Mato Grosso eller
till Madeirafallen i Brasilien, eller följer för öfrigt stråkvägarna,
skall man ha en alldeles särskild tur eller otur, om man träffar
indianer, som ej äro kortklippta och ej äro klädda i byxor och
skjorta af domestik.
Jag sade äfven otur, ty det kan hända äfven på de
stora stråkvägarna, att en grupp urskogsvildar dyka upp. De
1. — Indianer och hvita.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
