Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S:A CRUZ DE LA SIERRA 13
och nu får han ingen riktig begrafning.» De goda männen
gjorde en bår, på hvilken de lade den »döde» cruzefion väl
fastbunden, och så togo de honom med sig. När de gåttett
stycke, kommo de till en flod, som var mycket svår att vada
öfver. De försökte komma öfver med båren, men kunde
inte finna vadet. Tveksamma stodo de ute i floden i det
brusande vattnet och kunde inte komma framåt, då den »döde»>
- upphof sin röst och sade doft:
» När jag var lefvande, var vadet längre ner.»
Förskräckta släppte collas båren, som den brusande floden
förde bort. Af cruzefion funno de aldrig ett spår.
Cruzefion tycker om att roa sig. Har han förtjänat
tusen pesos i gummiskogarna, reser han till sin kära hemstad,
skaffar sig flickor, champagne, vin, majsöl och en liten
musikkår, och så rulla slantarna mycket, mycket fortare, än han
förtjänat dem.
I juli 1909 fick man en dag kunskap om argentinska
regeringens utslag i gränstvistefrågan med Peru. Det blef
oerhörd uppståndelse i hela Bolivia. På argentinska legationens
hus i La Paz kastade man stenar. Det ropades på krig.
Äfven till S:a Cruz de la Sierra kom en svallvåg af
nationell indignation. Cruzefios togo saken på sitt sätt. De
refvo ned skölden på det argentinska konsulatet, fastän
konsuln, en tysk, bad dem akta den. »Den är mycket dyr,»
sade han. Man demonstrerade, man höll tal, man ropade:
» Viva Bolivia! Abajo Peru! Abajo Argentina!» Man drack
champagne och majsöl. Det var fest. Man hade så roligt,
så förfärligt roligt. Det var något nytt, litet omväxling i det
enformiga lifvet.
Ett mycket stort inflytande i S:a Cruz ha tyskarna.
Handeln ligger till stor del i deras händer. De infödda
handelsmännen kunna ej konkurrera med dem. Det är inte utan,
att dessa utlänningar äro hatade. Man inser, att de äro
duktiga, men man tycker ej om dem.
Det var en kreol, som en gång sade till mig: »Först bodde
indianerna vid torget. Sedan kommo vi och indianerna måste
flytta till stadens utkanter. Därefter kommo tyskarna och vi
fingo dela indianernas öde.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
