Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL CHACOBOINDIANERNA 89
landet. Den synes mig vara ungefär 40 km. lång och c:a 5
km. bred. Det är i allmänhet ovanligt ondt om sjöar i
Bolivia, utom på högslätten. Många indianer och hvita ha där
aldrig sett en 2 km. lång sjö. När jag 1902 reste med en
boliviansk mestizgosse från Tarijatrakten öfver Buenos Aires
till Europa, kallade han först Atlanten för den stora sjön.
Snart tyckte han likväl, att den stora sjön blef väl stor och
då sade han den stora floden.
Sedan Vargas, hans tvenne söner och en chacobogosse,
hvilken äfven åtföljer oss, fått i ordning en oxvagn, följa vi sjön
ytterligare 60 km. och komma till dess utlopp Rio Caimanes.
Denna är verkligen en otreflig flod, rik som den är på
alligatorer, darrålar, rockor och palometafiskar. Rockorna ha
en mycket giftig fena, som är skarp som en knif och farlig
att stiga på.
Vi kunna ej komma öfver med oxvagnarna lastade. Sedan
vi lagt kläder, proviant och bytesvaror i en båt, gjord af en
oxhud, börja vi att simma öfver. När vi kommit midt i floden,
som tack vare att den öfversvämmat sina låga stränder är
mycket bred, dyker en alligator upp ibland oss för att nappa
vår hund. Skrämd af vårt hojtande drager den sig dock
tillbaka. Det är inte utan, att vi därefter simma litet fortare
för att nå andra stranden, innan något odjur försökt att smaka
på våra fötter.
Naken och sålunda utan vapen känner man sig verkligen
lite enkel, när man måste bada ihop med alligatorer och
andra mindre angenäma djur.
Sex man starka fortsätta vi till fots, med proviant
och bytesvaror i ryggsäckarna. Ifrigt spana vi efter spår af
indianer. Det enda, vi finna, är ett ställe där någon lagt
några blad på marken att sitta på. Vargas undersöker noga
platsen, men kommer till det nedslående resultatet, att det är
minst två månader, sedan bladen brutits af.
Efter två dagar komma vi fram till en skog, där Vargas
för fyra år sedan besökt chacoboindianerna. VWVargas säger, att
han var god vän med dem och hjälpte dem i en strid med
en annan stam, troligen siriono. I dessa strider hade tvenne
chacobo dödats och dessas hustrur och barn hade följt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
