Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 INDIANER OCH HVITA
Vargas till hans hydda, där de nu bodde. En af dessa är
den gosse, som åtföljer oss. Riktigt frivilligt måtte de dock
ej ha kommit till honom, kan jag sluta af åtskilligt, som
jag sedan erfor.
Skogen är till stor del öfversvämmad. Delvis klättrande
i träden, delvis simmande måste vi taga oss fram. I dessa
trakter äro skogspromenader högst besvärliga. I skogar,
där man under torrtiden ej kan finna en droppe vatten att
släcka törsten med, kan man ofta under regntiden blott taga
sig fram i båt. Hvare sig man går eller ror, måste man
hugga sig väg med skogsknifvarna och det går långsamt fram.
Djupt inne i skogen, där marken ej ar öfversvämmad,
stöta vi på stora åkrar af mandioca, bananer, papaya,
sötpotatis och mycket annat godt. Det är äkta indianodlingar.
Här några bananplantor, här en plätt med mandioca, här
hela marken täckt med sötpotatis, här några sockerrör, här
ett papayaträd, det mesta i en ljuflig oordning. Från alla
sidor tränga slingerväxterna fram, för att täcka öfver det hål,
som människorna vågat hugga i den stora, stora urskogen,
för att förkväfva kulturväxterna, de främmande inkräktarna.
I åkrarna ligga några delvis nedfallna, delvis förbrända
hyddor. Där stå också en mängd stora, tunga lerkärl, som
indianerna ej kunnat släpa med sig, när de flyttat. Vi
undersöka hyddorna och åkrarna och finna snart tydliga spår efter,
att indianerna för några dagar sedan varit där och skördat
och att de äfven gjort upp eld. Vi göra oss bekvämt i en
af hyddorna, undrande om indianerna redan sett oss.
Följande dag går jag med Vargas, hans ena son och
chacobogossen ut på rekognosering. Flera vägar föra från
hyddorna inåt skogen. Sedan vi undersökt dem noga, följa
vi en, som tyckes fortfarande begagnas.
Egendomligt är att se, huru chacobo vägar göra stora
onödiga bukter. Man ser inga vägnät. Sällan tar vägen en ny
riktning för att gina af en omväg. Indianerna ha tydligen
inte brådtom, när de promenera på sina stigar.
Efter ett par timmar finna vi alldeles färska spår. Två
indianer ha tydligen gått vägen framåt. Då de fått syn på
oss, ha de smugit sig in i en skogsdunge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
