Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTONDE KAPITLET.
Åter till Rio Mamoré.
Vi ha ej kunnat taga stora matsäckar med oss till
chacobo. Hvad indianerna bjuda oss på, räcker ej att tysta
magen. Vi måste därför tänka på att återvända.
Äfven våra bytesvaror äro slut. Jag har till och med
bytt bort mina underkläder, min sängfilt, min matkopp. Det
har allt förvandlats i samlingar.
.Lastade med samlingar och med några chacobo i sällskap
draga vi i väg. Efter ett par dagar äro vi åter vid floden, där
vi lämnat oxvagnarne. Där har Vargas en öfvergifven hydda.
Vi taga afsked af indianerna och simma åter öfver den otrefliga
alligatorsfloden. När vi väl äro på andra stranden, få vi se
Vargas hydda gå upp i lågor. Chacobo ha tändt eld på den.
Det är en krigsförklaring.
Efter ytterligare tvenne dagar komma vi fram till den
plats, där Vargas för närvarande bor, och få då märkliga
nyheter. Medan vi varit hos indianerna, ha dessa bortfört de
kvinnor och barn af deras stam, som Vargas hade hos sig
d. v. s. alla utom en gosse, ty denne hade han, efter hvad
man sagt mig, sålt till ett gummifaktori vid Rio Beni. Så
hämnades indianerna. Frivilligt hade kanske dessa kvinnor
och barn kommit till Vargas. Han hade missbrukat deras
förtroende.
Nu förstår jag, hvarför de satte eld på hans hydda. Det
betydde: »Kommer du hit en gång till, taga vi emot dig
som fiende.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
