Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t GUMMISKOGARNA VID RIO GUAPORÉ 129
riktigt lågt stående indianer. Jag besluter då att skynda mig
dit och gästar nu en tid en utmärkt vänlig kreol, Don Enrique
Cuellar, och hans svärson, en tysk C. Vollrath.
Där träffar jag den primitivaste människa jag
någonsin sett.
Liksom de vilda djuren stulo i D. Enrique Cuellars åkrar
vid Curichå, stulo äfven människor i dessa. Man kunde se,
att de varit där, på bananplantorna, som de ej förstodo att
hugga af, utan helt enkelt ryckte ikull. Under regntiden hade
största delen af D. Enriques gummiskogar öfversvämmats, så
att baracken och åkrarna kommit att ligga på en ö. Likväl
voro tjufvarna kvar.
En dag kom D. Enrique paddlande förbi en af sina åkrar,
då han fick se tvenne urskogsvildar på stranden. Vänligt
lockade han på dem. Det var en gammal, stapplande gubbe
och en fjorton å femton års gosse. Då gubben ej förmådde
springa, förstodo de, att de ej kunde komma undan. De
voro obeväpnade. Darrande af fruktan närmade de sig den
hvite mannen.
D. Enrique fick nu se, att gubben hade brand i sin ena
hand och var mycket sjuk. Han bjöd dem att sätta sig i
båten, hvilket de också gjorde efter stor tvekan. Under hela
tiden man paddlade för att komma fram till baracken, satt
gossen och höll ett blad öfver gubbens hand, för att skydda
såret mot solstrålarna. Äfven sedan behandlade han honom
mycket kärleksfullt.
Några dagar stannade de hos D. Enrique, hvilken gaf dem
mandioca, bananer och höns, som de kokade i en af dem
medförd lergryta. På intet villkor ville de äta något, som de
ej själfva tillagat.
Trots den myckna välfägnaden lämnade de likväl en natt
baracken. I flera dagar hörde D. Enrique ingenting af dem.
En dag kom dock gossen alldeles förtviflad tillbaka. Han
bar sig åt som en tokig, skrek, tjöt, sjöng tills han till slut
fick några män att följa sig ett stycke in i urskogen.
Där funno de gubben död under ett litet skyddstak,
byggdt af palmblad. Ofvanför hans mun hade ynglingen hängt
upp en banan. Männen ville gräfva ned liket, men detta
9, — Indianer och hvita.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
