Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139 INDIANER OCH HVITA
mar, utan blott om gummiarbetare: Chiquitaner, baure,
itonama, mestizer, alla äro de sammanförda under samma tak. De
bo i baracker. Alla familjeband äro upplösta. De ha ej själfva
åkerbruk, ej själfva hushåll. Ett fåtal äro gifta. De flesta ha
lösa kvinnor, som gå famn ur famn. Detta gör, att
könssjukdomar äro utbredda och att de kvinnor, som ha barn, äro få.
Dödligheten bland de späda barnen är mycket stor. Allt
svårare blir det att rekrytera nya arbetare. Det enda sättet är
att köpa sådana, att köpa andras skuldslafvar, och en arbetsför
människa är här värd minst 1,000 bolivianer. En gosse
värderas till 400 b. En flicka betalas mest efter utseendet.
Barnbristen kommer framdeles att göra rekryteringen ännu
svårare, såvida ej nya element flytta in.
Hvarje spår, hvarje rudiment af indiansk konstfärdighet
och kultur är här försvunnet. Lifvet har ingenting att bjuda
dessa människor annat än under veckan arbete åt husbonden,
fylla på fridagarna och mycket fylla under de stora kristna
högtiderna. I byarna firas dessa med mässor och brännvin.
Här finnas inga mässor, här finnes blott en enda gud, den
guden är brännvin.
Det vore säkert synnerligen orättvist att påstå, att alla
husbönder på gummibarackerna äro skurkar, om det också finnes
skurkar ibland dem. Nej, det finnes bland dessa husbönder
synnerligen hyggliga personer och det råder ej sällan riktigt
patriarkaliska förhållanden. Tack vare skuldslafveriet äro de
likväl alla slafägare, men af dessa finnas många, som behandla
slafvarna humant. Sålunda tror jag, att D. Enrique är en
hygglig husbonde, som inte pryglar sina indianer annat än,
när de försöka rymma.
Gummi är dyrbart. Det är likväl ej säkert, att ägaren
af en sådan gummibarack förtjänar mycket pengar. Mellan.
händer och transportkostnader sluka förtjänsten. De, som
förtjäna mest penningar på gummi, sitta i det civiliserade Europa
och i Nordamerika, eller äga de kolossala områden, såsom
D. Nicolas Suarez.
Många påstå, och jag har ingen anledning att betvifla, att
det är sant, att man gått så hårdt på åtskilliga gummiskogar,
att man förstört dessa. Det är åter rofdriften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
