Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGCANDRA KAPITLET.
Siriono.
Den djupa urskogens indianer.
I urskogarna omkring gåarayuv bo sirionoindianer.
Flerfaldiga gånger har jag här talat om dessa den stora
urskogens vildar och skall jag nu berätta något utförligare
om dem.
Här i nordöstra Bolivia finnas ännu väldiga urskogar,
där den hvite mannen sällan eller aldrig sätter sin fot. Vill
man in i dessa skogar, måste man ofta hugga sig fram steg
för steg med skogsknifven i handen. Ibland stänges ens väg
af busksnår så täta, att man under en hel dag högst kan
förflytta sig nägra få kilometer. Försöker man att bana sig
väg genom sådana snår utan skogsknifven, blir man snart
upprifven af trötthet, kläderna bli sönderrifna och händerna
sargade. Råkar man vilse, finner man sällan en kulle,
hvarifrån man kan se öfver omgifningarna. Sällan finner man ett
träd, så mycket högre än alla andra, att man från dess topp
kan få någon utsikt.
Lianer kasta sig från träd till träd, de slingra sig än
som boaormar omkring stammarna, än hänga de ned som
fina rep från grenarna, ofta slutande med en bunt af
luftrötter.
Marken är ganska bar i denna skog. De gamla,
multnade träden grönska däremot af orchidéer, ormbunkar, små
kaktus och många andra växter, som äro snyltgäster på grenar
och stammar. Det hela bildar ofta ett sådant virrvarr af blad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
