Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 INDIANER OCH HVITA
af alla slag, att man måste taga sig en funderare innan man
förstår, hvilka blad höra till det trädet och hvilka till den lianen
o. s. v. Jättar finner man bland urskogens träd, isynnerhet
när det gäller höjden. Träd af väldig tjocklek ser man likväl
mera sällan, än man skulle vänta sig i dessa skogar, där ännu
icke skogsafverkarens yxa gått fram. Under torrtiden kan man
ofta i dessa skogar ej finna en droppe vatten att dricka och det
kan vara farligt att gå vilse; under regntiden äro alla sänkor
fyllda med vatten, och där man skulle kunna omkomma af
torst under torrtiden, kan man inte bottna under regntiden.
Där det är en riktig sumpmark, är det ofta så tätt med
växter, att det hela icke mer bildar ett snår utan en mur.
I den riktiga urskogen finnas inga öppna platser, inga små
grässlätter till omväxling. Sällan finner man mellan träden
och buskarna en plats så stor, att den kan tjäna till lägerplats,
utan att den blifvit röjd. Solen tittar aldrig riktigt in i den
djupa urskogen, den glittrar bara mellan bladen.
Det är ganska tyst i denna skog. Spåren, särskildt vid
vattenställena, visa dock, att där finnas däggdjur af många
slag. Man ser där tapirens karaktäristiska tretåade spår,
jaguarens stora kattspår, intrycken af råbockarnas små nätta
klöfvar, myrslokens lustiga spår, som visa, att den går på
klosidorna, o. s. v. Här och där ha vildsvinshjordarna trampat
ned och rifvit upp marken. Ibland hör man skogshönornas
dofva läte, småapornas pip och vrålapornas gurgel.
Sångfåglarna tycka ej om urskogen, de älska sol och glädje och
hålla sig därför borta.
Svårt är det att taga sig tyst fram i denna skog, svårt
att smyga sig på, hvad man önskar skjuta. När man minst
anar det, få träden rörelse omkring en, aporna kasta sig från
lian till lian, stanna ett ögonblick, stirra undrande på det
stora, långa djuret på marken och störta sedan vidare i vild
flykt. Ej så sällan anse de det allra säkrast att gömma sig
i trädkronornas tätaste löfverk, och det är rakt inte lätt
att få syn på dem i bladens och grenarnas virrvarr.
Det är ej odeladt angenämt att taga sig fram i dessa
skogar. Växterna äro rika på taggar, en del buskar äro
vaktade af giftiga myror, moskiterna plåga vandraren här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
