Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 INDIANER OCH HVITA
den till sin hydda, där den rökes, för att den skall bli fast
och seg. Rökningen måste ske samma dag som tappningen,
annars förstöres mjölken. Detta tillgår så, att en liten ugn
gräfves i marken, ur hvilken röken får stiga upp genom ett
litet hål. Till ved användes en viss palm. En träspade
doppas i mjölken och föres i röken tills denna blir fast,
hvarefter den åter doppas o. s. v. Så småningom samlas mjölken
i en stor klump, s. k. bolacha, på spaden. Dessa klumpar af
gummi är det, som exporteras. Detta är i korthet det sätt,
på hvillket gummi afvinnes.
Som nämndt är det indianer, som användas till picadores.
När man varit en tid vid en gummibarack, kommer man snart
underfund med, att picadorerna nästan alla äro skyldiga sin
herre något, somliga flera hundra, ja ända till 1,000 bolivianer.
En picador förtjänar likväl en 30 bolivianer i månaden, någon
gång betydligt mera, om han är flitig och skicklig. Denna
förtjänst smälter snart bort, då alla lifsmedel äro mycket dyra
och picadorerna ej kunna förtjäna något under regndagar.
Lifsmedlens dyrhet och den förlorade arbetstiden räcker
likväl ej till att förklara, huru indianerna ha så stora skulder
till sina husbönder. Nej! Skulderna har han redan haft, när
han kom till gummibaracken. När ägaren af en gummibarack
vill ha indianska arbetare, sänder han någon af sina anställda
till en stor indianfest, där det sups riktigt vildt och så lånar
han ut pengar. Den fulla indianen lånar och lånar och så är
han fast. Han kan ej betala igen sin skuld, utan måste
begifva sig till gummiskogarna för att arbeta. Han har faktiskt
blifvit en slaf, som förlorat sin frihet för år, kanske för alltid.
När indianens långifvare ej mer behöfver slafven, då
säljer han honom, ja, säljer honom. Det tillgår så, att en
annan person öfvertager skulden och en vacker dag finner
indianen, att han bytt om herre och drifves att arbeta på en
annan gummibarack. Rymmer han, blir han snart fasttagen
och ve honom sedan, ty misshandlad blir han grundligt.
För att locka indianerna till gummibarackerna inrättar
man där brännvinsbränning, väl vetande, att de till superi
förfallna indianerna då komma som myror till socker. Kvarnen
mal brännvin, gummi, guld, sjukdom och elände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
