Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUMMI OCH FJÄLLINDIANER 245
Gummibarackerna äro en olycka för detta land. De gifva
guld åt ett fåtal och bringa elände öfver många.
Yttersta orsaken till indianernas olycka är naturligtvis
deras passion för brännvin. . Det finnes ej någon här, som
söker att minska superiet, men däremot otaliga, som begagna
sig af de olyckliga quichuaindianernas laster för att — göra
guld. — Det klibbar brott vid det sega gummit.
Kanske tviflar ni, men det är sanning, slafveriet existerar
ännu här.
De vägar, som föra från fjällen till gummiskogarna, ha
anlagts med nästan uteslutande indiansk arbetskraft, hvilken
varit ända till ytterlighet underbetald.
Massor af quichuaindianer ha här pressats till bärare för
att föra varor till gummiskogarna eller gummi ut ur dessa.
Tack vare det osunda klimatet, ha ett stort antal af dessa
dukat under för febrarna.
Fattigdomen i fjälldalarna, där de quichua bo, som närmast
beröras af gummitrakterna, är mycket stor. Svårigheten att där få
köpa lifsförnödenheter är rent märkvärdig. Den indianska rasen
är förslöad och försupen. De hvita lefva uteslutande som
parasitfer på indianerna, utan att respektera hvarken deras
äganderätt till den jord, deras fäder röjt, eller deras personliga frihet.
Att äfven grymheter här förekomma mot indianerna är
säkert. Många quichuabärare ha sålunda fått svälta ihjäl i
Perus urskogar, därför att provinsmyndigheterna stulit de
pengar, som varit af regeringen anslagna till deras underhåll.
Personligen har jag måst betala mina bärare två gånger, ena
gången till guvernören, som stal pengarna och andra gången
till bärarna själfva. Liknande lär vara mycket vanligt.
Någon gång kommer vilddjuret i människan fram. Jag
känner en herre från La Paz, som jämte en tysk förestod en
gummibarack vid Rio Mapiri. En dödlig, smittosam sjukdom
utbröt på baracken. För att hejda sjukdomen, mördade dessa
herrar de sjuka indianerna — de kastade dem helt enkelt i
floden. Det har pazeiion själf berättat mig. Han ansåg sig
ha handlat humant.
Vi skola ej tro, att europeerna alltid äro så humana, när
de bli gummipatroner. Väl känd var t. ex. fransmannen M.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
