Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indien väntar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
demokratien. Det går tio slavar på var fri man. Det indiska lidandet är inte
något abstrakt. Det är heller inte svaga människors lidande. De sköna
samtalen gror på merprodukten. Med rå styrka pressas den ur folk.
De kramas till dess de skrumpnar.
Man kan fråga sig för vem jag skrivit. Ja, den som inte vill läsa
sådant som kräver lite eftertanke och som inte är beredd att erkänna
grymhetens verklighet och som anser att det är löjligt och puritanskt
och maoistiskt med påpekanden sådana som att också detta svenska
folkhem till stor del byggts upp av till välfärd materialiserad
barnasvett, fattigbönders blodshosta och med våldtäkt straffade kvinnors
skrik i Indien ... den bör inte läsa denna bok. Den däremot som är
beredd att resonera och är beredd att tänka efter, kanske säga emot, i
varje fall ta ställning, kan följa med på dessa fyra år av resor och
omvärderingar. Jag skriver alltså för läsare.
Denna vinter 1979—1980 gjorde vi en rundresa från Delhi till Bihar
och vidare över Calcutta till Orissa, Andhra Pradesh mot söder och
därefter till Karnataka och Bombay. Under tidigare år har vi ju rest i
praktiskt taget alla delar av Indien utom Kashmir och de
nordöstligaste provinserna.
I Andhra Pradesh var vi denna gång även ute i de stängda delarna.
Dessa de fattigastes landsändar som förklarats som "disturbed areas"
och där undantagstillstånd råder och journalister inte har tillträde. Vi
var också ute med de väpnade plutonerna uppe i djungelområdena.
Men det var vi inte när vi reste i Andhra Pradesh i januari 1980. Då
reste vi legalt. Då stod vi också under polisövervakning. Den var inte
ens diskret ty Indira Gandhi hade vunnit valet.
För att bespara oss obehag hade Svenska ambassaden i Delhi till det
indiska utrikesministeriet i december 1979 lämnat en redogörelse för
våra resplaner och vår tidtabell. De visste inte på ambassaden att vi
skulle bryta planen i Bombay och återvända illegalt till Andhra
Pradesh i stället för att fortsätta mot Gujarat. De är inte ansvariga.
De vänner med vilka vi reste i Andhra Pradesh i januari visste inte
att vi skulle återvända. De fick heller inte veta att vi varit där igen
förrän vi var hemma i Sverige. Inte heller de är ansvariga.
Vi har levat tillräckligt länge i Indien för att kunna ta egna
kontakter på olika nivåer. Att jag inte meddelar exakt vilka dessa
kontakter är, det är lika självklart som att jag inte lämnar ut namn och
adresser till de säkra bostäder vi begagnat. Men också i andra fall
uppger jag inte exakt rätt namn eller exakt rätta omständigheter om
jag misstänker att det kan medföra obehag för mina sagesmän. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
