Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Arbetsjournal vintern 1961-1962. Defence Colony 129-A, New Delhi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6-12-1961
Morgondiset håller på att lätta över Delhi först sent på morgonen.
När jag står på altanen känner jag att luften har en sträv smak av
vinter. Morgontidningarna skriver om krig. Tågtrafiken söderut mot
Bombay är avbruten. Man för ner trupper till gränsen mot Goa. I går
talade Nehru i Lok Sabha:
— Krig med Kina är inte uteslutet, sade han.
En av kvinnorna som bär tegel till bygget på andra sidan gatan har
lagt ifrån sig sitt barn i grushögen. Det är tunt som en sparris. Det
ligger helt stilla. Först tror jag det är dött redan. Sedan ser jag att det
ännu lever. Det ligger naket och småhuttrar. Det kan bara vara någon
månad gammalt. Det är en flicka. Det barnet kommer att vara dött
innan jul.
Plötsligt kommer ilskan över mig. Den är som ett klubbslag mot
struphuvudet och jag blir torr i munnen. Tegelbärerskan är livegen.
Hon har hämtats från sin by i Rajasthan av en contractor. Delhis nya
förorter är murade med barnablod.
När jag kom till Indien 1958 var frågorna mig alla rätt tydliga. Jag
kände grunddragen i underkontinentens historia. Jag hade ju haft en
bengalisk svärfar också, Kali Ghosh. För hans skull deporterades jag
från Storbritannien som undesirable alien. Men även om jag då 1958
kunnat tala rätt ordentligt om indisk konst och indisk kultur och
indisk politik hade jag aldrig upplevat vreden på allvar. Den som
skakat mig dessa år i Indien. Den märkliga maktlösa vrede som
kväljer mig och som susar i öronen och är en skakning inuti kroppen
när jag sitter här vid skrivmaskinen och ser barnet ligga och bli lik i
gruset.
8-12-1961
The demolition squad — rivningsbrigaden — bröt i morse ner mejeriet
i kulikolonien vid järnvägen. Det var ett puckahus. Tegelväggar och
plåttak. Ägaren hade fäst indiska flaggan på en stång och satt upp den
över sitt hus. Flaggan slokade över taket. Fyra kulier arbetade med
spett för att bryta ner murarna. Två poliser övervakade arbetet.
Kvinnorna från kolonien hade samlats i en klunga. De tittade på och
var helt tysta. Mannen satt på sin charpoy och rökte. Det kom alltfler
åskådare.
— Varför slår han inte tillbaka? sade Gun. Varför försvarar han sig
inte?
Nu återstår bara en osorterad hög tegelsten av huset. Poliserna har
beslagtagit flaggan och bär bort den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
