Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Indisk dikotomi eller Tudelningens lagbundenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att kritisera detta.
— I varje läge gjorde man fel, sade Suraj. När det andra
världskriget började följde man så slaviskt parollerna om kamp mot det
imperialistiska kriget att man tog kontakt med de tyska och italienska
spionorganisationerna i Kabul och ställde partiet i deras tjänst och
detta förmådde man inte bryta förrän 1942 och några bröt aldrig
kontakten. Men när hela Indien reste sig mot britterna 1942 då hade
man hunnit svänga 180 grader. I stället för att ge en riktig folklig och
demokratisk inriktning åt detta krav ställde man sig på britternas
sida.
— Men vad man lyckades med under dessa krigsår var att bygga
upp en stark kulturell rörelse. Då kunde man fullfölja renässansens
arbete från adertonhundratalet fast man samtidigt politiskt drev en så
reaktionärt pro-brittisk politik att partiet till och med bekämpade
arbetarklassens ekonomiska strejker.
— Och om man skall vara kritisk mot Telenganaupproret så är det
inte för att man där skapade en bred antifeodal enhetsfront utan för
att slagordet: Jord till jordens brukare! icke förenades med progressiva
och antifeodala socialt-kulturella krav. Det är det som skiljer
Telen-gana 1946 från Hunan 1927!
— Glöm inte att kast och klass dock oftast sammanfaller, sade
Kumar. Nittio procent av det odelade kommunistpartiets nationella
ledning utgjordes av brahminer. I dag är förhållandet detsamma för
både CPI och CPI(M). Dessa kast- och klassförhållanden har haft
avgörande betydelse. Det är lätt för brahminer som blivit ateister att
mena att kampen för de kastlösas rätt att besöka templen är
reaktionär. När de talar om Indien då talar de om högkasternas Indien. De
kan kanske inget annat. Men hur skulle de då ens kunna ställa riktiga
paroller i den kulturellt/samhälleliga kampen?
— Detta upplevde jag själv, sade Santosh, när jag gick till
bonderörelsen och revolutionen efter Naxalbari. Jag hade trott att
jordfrågan var den viktigaste för fattigbönderna och de jordlösa. Ytterst är
den det. Men vad tog man direkt kamp för? Sin izzad. Sin ära. Sin
värdighet. Sitt människovärde. Rätten att stå rak framför jordägaren
och se honom i ögonen. Rätten att gå framför hans hus. Friheten att
vägra böja sig ned och ta upp den fimp han kastat på marken framför
en. Revolutionen är en kamp för människovärdet!
— På basplanet måste frågorna därför smälta samman. De
politiska, de kulturella, de ekonomiska. Det ledarna inte förmått har alltid
visat sig vara en nödvändighet för de lokala kadrerna, även om de inte
förmått formulera denna nödvändighet teoretiskt. Det är ju också så
att det är på basplanet politiken blir tydlig. Tag hemgiftsfrågan. Vi
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
