Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Resa i gamla statens land I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och de tillbringade sin tid i hög tjänst. Man föddes inte in i detta
samfund som i ätten men man upptogs så som ättens medlemmar
kunde upptas i mannagemenskapen.
Siddharta föreskrev själv riten. Sangham som helhet gav
ordinationen efter det att den sökande presenterats och tre gånger skulle
frågan ställas om någon broder hade någon invändning. När sangham
samlades och förslag ställdes då antogs dessa om ingen talade
däremot. Om någon talade mot förslaget rådde majoritetens mening.
Sangham utsåg själv rösträknare. Detta var ättens demokrati.
Men om denna organisation var en tillflykt i en värld som störtade
samman och där den nya verkligheten sprängde alla gränser och
människors ångest och lidande blev lika ändlösa som den stormande
lyckan och nya berusande friheten så var Siddhartas organisation
dock ej revolutionär. Den hotade inte de nya makterna. Tvärtom.
Konungarna skyddade och hjälpte Siddhartas sangham. De fann
behag i den. Ty den kunde aldrig slå över från illusionen ut i
verkligheten genom att bli ett demokratiskt förbund av de verkligt pinade
och lidande. Den stora sanningen att tillvaron var lidande omfattade
inte alla.
Uttryckligen förbjöd Siddharta ordination av slavar. Men i det nya
samhället kunde också friborna göras till slavar om de inte förmådde
betala sin skuld. Alltså förbjöd Siddharta också ordination av
gälde-närer. Det nya samhället kunde bestå blott genom att det skyddades
av konungens stående här som inte var bunden av någon traditionell
moral. Då många bland denna härs soldater fasade för de gärningar
de i konungens och maktens namn tvangs till, hände det sig att sådana
konungens män sökte sig till Siddhartas sangham. Men Siddharta
levde i konungens gunst. Också hans sangham skyddades av den nya
maktens här. Siddharta förbjöd alltså ordination också av konungens
män. De skulle inte från hären kunna fly till hans demokratiska frid
och utomvärldslighet. Och konung Bimbisara blev tacksam och
visade det.
Då när Alexander var på väg mot Indus var Buddhas organiserade
kyrka stark vid Ganges. Den hade redan fått sina första schismer och
hållit sina första avgörande kyrkomöten. Det rike i vilket kyrkan
verkade var mäktigt. Det sträckte sig från vad som nu är Orissa i öster
till Punjab i väster och från Nepal i norr till Andhra Pradesh i söder.
Om kyrkan hade vuxit så hade också hären vuxit. Runt den nya staten
av fogdar och skatteindrivare vakade 20000 ryttare, 200000 man
fotfolk, 2 000 stridsvagnar och 3 000 elefanter. Härskare var den
van-bördige Mahapadma Nandas ättling Dhanananda.
När Alexander kom till Taxila våren år 326 före vår tideräkning
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
