Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Men var då naiv! Ställ frågan: Är detta lidande nödvändigt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från den sena guptaperioden på sexhundratalet och sjuhundratalet.
De säger bland annat att konung Anantavarman i denna grotta lät
sätta upp en bild av guden Krishna. Vid den invigning denna inskrift
tyder på har möjligtvis den gamla inskriften från Asokas tid utplånats.
Det är möjligt, ja sannolikt, att dessa klippiga kullar var heliga
långt före den tid då Chandragupta upprättade sin starka stat och
sekterna uppstod och av konungarna gavs tillflykter undan världens
ondska. Det är möjligt att dessa bergsvalkar var heliga tillflykter
redan på Mahabharatans tid och dessförinnan. Men det var under
den stora statstillväxtens tid som grottorna höggs ut. Och det är
viktigt att komma ihåg — och själv se — hur tillflykterna sedan inom
ett årtusende blivit öde och fatt sin religion förändrad.
Men Lomas Rishi-grottan är också av annat och speciellt intresse.
Dess portal är egyptiskt lutande och infälld i bergsväggen. Därovanför
har trätak med bjälkar och bambunät huggits ut ur klippan. Lomas
Rishi-grottan är den första i den rad allt väldigare klippsalar som
efterbildade heliga rum byggda i trä. Därmed ger Lomas
Rishi-grottan oss möjlighet att se de träkonstruktioner som multnade för
mer än tvåtusen år sedan. Som en fris över den monumentala porten
på denna rikt snidade gavel går en procession underbart skurna
elefanter. De tillber stupor. De är friskt och kärleksfullt realistiska och
det är för att se dem och denna gavel från en träbyggnad av vediskt
helig typ vi tagit oss till Barabarbergen.
En gång var dessa grottor buddhistiska. Då var buddhismen en
mäktig kyrka. Sedan, i början av Indiens feodala medeltid, segrade
den nya hinduismen och i de grottor där buddhistiska munkar
till-bragte regntiderna härskade då den svarte Krishna. Men
dessförinnan hade alltså heretiska ajivikasekterister dragit sig hit undan
världens larm; för nu hundra generationer sedan.
Bortom denna fridfulla dal bland bergen där boskapen strövar och
den mörke unge herden spelar på sin flöjt där han vilar i trädskuggan
störtade då en värld samman. Vad grubblade de på dessa nakna
asketer som under konungens beskydd flytt hit? På den tiden hade
deras meditation ännu inte blivit mystik. De frågor de sökte svar på
var mycket enkla:
Var då det som hände bortom denna fridfulla dal oundvikligt?
Var skeendet nödvändigt?
Kunde lidandet förhindras?
De följde inte Buddha. De ansåg hans lära platt. Siddharta Gotama
trollade med truten i stället för att ge verkliga svar. Tidens stora
skeende ställde människorna inför frågan om lidandets nödvändighet.
Men Siddharta Gotama svarade med fraser. Sekteristerna såg budd-
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
