Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. 1857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1858 när kriget gick in på andra året. I likhet med andra adelsmän i
hans ålder vilka hörde till de furstliga husen hade han som ung lärt sig
fakta och skjuta men någon militär träning hade han inte. När han
den 9 november 1857 tog befäl över trupperna från Gwalior visade
han sig dock snabbt som en osedvanlig militär begåvning med säker
känsla för terrängens möjligheter.
När britternas militära överlägsenhet började bli allt mer märkbar
och de indiska styrkorna led nederlag efter nederlag sökte Tantia Topi
på hösten 1858 ta sig ner till de södra maratha-länderna för att resa
folket där i ett heligt nationellt krig. Men britterna bevakade vägarna
och stigarna och han kunde inte ta sig förbi dem. I ett halvt år jagade
de brittiska trupperna Tantia Topi i bergen och djunglerna sydväst
om Gwalior. I april 1859 förråddes han av Man Singh som var beredd
att sälja sin vän och vapenbroder för löftet att åter fa bli vasall åt
Sindhia i Gwalior och liten feodal herre.
Den 15 april ställdes Tantia Topi inför krigsrätt i Sipri anklagad för
uppror. Men han erkände inte britternas domsrätt över honom. Han
var inte deras undersåte. När han skulle hängas den 18 april krävde
han att få gå till galgen som fri man, varken bakbunden eller med
ögonbindel. Han vägrade också bödeln rätten att lägga snaran om
hans hals. Han lade själv repet på plats och tog sitt eget liv.
Då hängd mans hår och fingrar anses lyckobringande smög sig den
vidskepliga europeiska soldatesken till galgen vid mörkrets inbrott för
att skaffa sig talismaner.
Resningen började som en militär revolt. Det har gjorts, och det
görs, försök att framställa den som ett myteri; eller som en sista
desperat kamp från de gamla feodala krafterna. I den stora resningen
finns sådana drag. Men det avgörande är att resningen från början tog
karaktären av en nationell och folklig resning. Allt talar för att den
militära resningen var förberedd. Den kom dock i så fall att utlösas i
förtid på grund av de brittiska officerarnas dumdryga och klumpiga
provokationer. Man kan säga att britterna räddades av sin egen
oduglighet. Hade resningen kommit några veckor senare och
genomförts på en gång i de olika förläggningarna, då hade britterna
förintats. Detta var också den samtida bedömningen. När greve Carl
Magnus Björnstjerna, överste vid dåvarande Kronprinsens
husarregemente och ledamot av Krigsvetenskapsakademien, höll föredrag om
Britterna i Indien i Stockholms Officers-Klubb 1858 sade han:
Budkaflar hastade snart, från till by, uppvisande en brödbit.
Ingen visste hvem som först satt saken igång eller hvarföre den
skedde; obegripligt nog, brydde man sig i Calcutta icke vidare
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
