Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Gudarnas återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Indien före 1725. Sextiotre sidor anslås åt indisk historia 644—1725.
Etthundratvå sidor fylls med Ostindiska Kompaniets verksamhet i
Indien. Sådana var proportionerna i den tidens världsbild och
historiesyn!
Men Marx var anti-imperialist. Han fördömde engelsmännens
barbari i Indien som .i Irland. Det var ingen tvekan om att han fann det
brittiska kolonialväldet motbjudande och ohyggligt. Men lika lite som
en människa kan hoppa över sin skugga kan en man hoppa ur sin tid.
Också Marx såg med tidens begrepp. (I en brevdiskussion med
Engels i mars 1868 om den tyske rättshistorikern von Maurers arbeten
om det tyska jordägandets historia påpekar Marx den 25 mars:
Det är med den mänskliga historien som med paleontologien.
Även de klokaste personer förmår av princip — på grund av en
viss omdömets* blindhet — inte se saker som ligger framför näsan
på dem. Senare, när stunden har kommit, förvånar man sig då
det icke sedda kan spåras överallt ... Hur har vi inte alla varit
slagna av denna omdömets blindhet: rätt i min hembygd, på
Hunsrucken överlevde det gammaltyska systemet ända in i senaste
år. Nu påminner jag mig att min fader berättade som advokat för
mig om detta!)
Detta ålderdomliga och uråldriga samhälle vi färdas genom är varken
särskilt ålderdomligt eller uråldrigt. Egentligen är det tveksamt om
det var islam eller hinduismen som kom först till Indien; hinduismen,
brahminlärorna, kastsystemet, de byar som betraktas som så
uråldriga och alla de seder som brahminerna gärna förklarar som eoners
eoner gamla är ju samtida med Karl Martell! Eller med den helige
Benedikt i Europa och den buddhistiske indiske missionären Padma
Sambava som i Tibet smälte buddhism och folktro till lamaism. Det
är Profetens tid! Det är en tid av stor religiös och social omvandling —
men inte är den urålder inte!
Visst finns det gamla och uråldriga drag i hinduismen som kan
knytas samman med fynd från Indusdalens bronsåldersstäder; andra
drag kan härledas från arierna. I en grottmålning från
åttahundratalet före vår tideräkning när arier tränger ner mot Gangesdalen står en
man på en stridsvagn och slungar en kastskiva, en chakra. Den
grottan finns i Mirzapur som vi passerade på väg till Patna. Nu sitter
kastskivan på statsvapnet.
Men egentligen är det med de mångtusenåriga dragen i hinduismen
som det är med hornen på Michelangelos Moses i
Julianusmonumen-tet i San Pietro in Vincoli i Rom. Michelangelo utgick från Vulgatas
korrekta översättning av hur Moses såg ut när han steg ned från Sinai
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
