Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Gudarnas återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina västra besittningar till den Rudradarman till vars ära inskriften i
Junagarh höggs (se sid. 197).
Jordbruket förändrar karaktär. Bredvid de förlänade byarna — och
ur byarna — växer självständiga bönder till inflytande. Den tidens
stora laggivare var Manu (alltså inte någon uråldrig Manu från
Rigveda utan den i sinnevärlden existerande historiska person som
vid hundratalet av vår tideräkning sammanställde Manu-Smrti —
Manus lagar. En rättslärd som alltså var samtida med den som i Rom
genom att kritiskt sammanställa pretorernas edikt lade grunden till
den romerska rätten, Julianus Salvius från Nordafrika.) Han slog fast
att åkern tillhörde den som först röjde den från skogen; hinden den
som först träffade den. Det centraliserade väldets fall var en befrielse
och öppnade nya möjligheter. (Men slaveriet bestod!)
Handel och exporthantverk fortsatte att utvecklas. Indiska
handelsmän färdades längs sidenvägen till Kina. På femtiotalet av vår
tideräkning hade den grekiske skepparen Hippalos lärt konsten att segla
tvärs över havet med monsunvinden och frigjort sjöfarten från
kusterna. Han fick både havet och vinden uppkallade efter sig;
handelsmän från Alexandria och skeppare från Arabien och sjöfolk § ärran
ifrån trängdes i kuststäderna. Gillena blev starkare. Nu fungerade de
som bankirer. I Muttra investerades kapital i mjölnargillet; det
byggde ut sin produktionsapparat och betalade månatligen ut räntan
på kapitalet. Den räckte att livnära hundra brahminer. Gillena blev
mäktiga nog att slå eget mynt.
När riket så efter århundraden återupprättas av Chandragupta I år
319 är det ett helt annat samhälle än det rike som föll femhundra år
tidigare. Chandragupta själv bär en lysande titel: Maharajadhiraja.
Men den säger blott att han pretenderar på att bli den store
överkonungen över alla konungar. Inte att han är kungen rätt och slätt. Nu
gavs byar i evig förläning med alla rättigheter. Klostren blev rika
länsherrar. Det direkta slaveriet var kvar men den tidens lagar nämner
blott husslavar. Men bönderna knöts till jorden. Guptaperioden är
feodalismens och livegenskapens genombrotts tid. De självständiga
bönderna sjunker till träldom. Nu är det inte längre blott slavar och
tvångsarbetare som har att uträtta obetalt arbete; hela byn
organiseras till obetalda tjänster åt herren och samtidigt som nya pålagor
och nya tvång läggs på de lägre blir herrarnas liv allt angenämare.
Guptaperiodens konstförståndige och kultiverade gentleman sätter
det angenäma livet i system och liksom de lägre har att förse honom
med tjänster och naturaprodukter har de också att tillfredsställa hans
intresse för njutningar. Redan i början på tvåhundratalet hade
gram-matikern Patanjali påpekat att tjänarinnan och sudrakvinnan var till
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
