Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Vägen från Sasaram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
övertog dem. Han fullföljde dock Sher Shahs och Akbars verk genom
att avskaffa småfurstarna: maharajorna.
Vi kör från Sasaram norrut. Vi kör mot Patna. Vi följer den
smalspåriga banan från Sasaram till Arrah. Eller rättare sagt vi följer
den inte ty den existerar inte längre. Här och där har rälerna brutits
upp och burits bort. De små järnvägsstationerna står övergivna och
förfallna. Redan har hyddor börjat växa upp på banvallarna.
Igenrostade lok står övergivna och vagnarna är gistna. Järnvägen gick som
förbindelse mellan de två stambanorna; leden över Patna och leden
över Sasaram-Gaya. Men den var också som en lokaltrafikens och
byarnas spårvagn.
— Varför järnvägen är borta? Ingen ville betala biljett naturligtvis
och konduktörerna kunde inte tvinga folk, säger Ashok.
— Det fanns inte någon stark regeringsmakt som skyddade
järnvägen.
När engelsmännen lämnade landet tog folk sig ton och slutade
betala biljetterna. Så gick järnvägen med förlust. Alltså var det lika
bra att lägga ner den. Politikerna hade andra intressen. Järnvägen gav
inga sportler.
Nu går bussar i stället. Överfyllda bussar.
— Betalar man på bussarna?
— Det beror på vem som är starkast. Merf vanligtvis har
buss-ägaren starkt folk på bussarna. Dessutom är ju bussägaren nära
förbunden med de lokala zemindarerna.
— De är ju borta.
— Nåja, borta och borta, säger Ashok. Borta som zemindarer
kanske men inte som jordägare och inte som makt. Dacoiterna
häromkring leds ju nästan alla av zemindarsöner. Det är inte hälsosamt att
inte betala på bussen. Men den som begär biljett kan gå av med en
gång. Biljetter lämnas inte. Då måste ju bolaget börja betala skatt.
— Ar det mycket brottslighet då?
— Det är en del rån och några överfall. Dacoiterna arbetar ju
tillsammans med den lokala polisen så det blir inte så mycket bråk om
det. Vart skall folk vända sig?
— Som maffian?
— Kanske det. De lokala jordägarna och stormännen och
politikerna har ju äventyrslystna söner och polisen går ibland med i det
hela som dacoiter själva eller är med om att fa sin del av rovet efteråt
eller också kanske dacoiterna är så starka och poliserna så svaga att
det är bäst för dem att alls inget göra eller säga.
Vi kör längs den övergivna järnvägen och fälten är torra och
brända. Regnet var otillräckligt. Det bröt inte torkan. Här i Bihar är
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
