Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Röken från brända byar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuttonhundratalets Paris betydde för utvecklingen av den franska
kemisk-tekniska industrin.
Indien är landsbygd. Indien är agrarland. Mofussil som det hette
om det som befann sig utanför staden. Därute bor folket. Städerna
skulle kunna försvinna i morgon dag utan att Indien gick under. De
har försvunnit förr. Patna har varit borta flera gånger. Indien är fyllt
av övergivna storstäder där en gång överklass levt som liljorna på
marken omgivna av sina tjänare och sina hantverkare och sina
tiggare-och sina utländska gycklare och predikanter. Det är på landsbygden
Indiens utveckling avgörs. Där finns den drivande kraften.
Byarna är eländiga. Men de indiska byarna är inte eländiga av brist
på goda och förnuftiga utvecklingsplaner. Indien har lysande experter
också på byars utveckling. På femtiotalet hade man stora och
om-skrutna planer på community development. En hel del av dessa
planer var luftiga och lösa. Men de flesta var förnuftiga. Samarbete.
Kooperativa småindustrier. Utveckla lokala initiativ. Man hade tagit
starka intryck av Induscorörelsen i Kina under det anti-japanska
kriget. Nehru försökte också värva Rewi Alley att komma till Indien
och arbeta med community development.
Om dessa indiska planer — förnuftiga som de var — kunnat
genomföras då hade Indiens byar i dag befunnit sig ungefär på de kinesiska
brigadernas nivå; eller nått förbi dem. Just nu är många kineser inte
vidare nöjda med vad de uppnått på landsbygden. De talar om
fattigdom och stillastående. Visst är Kina fattigt. Jag har rest i dess
fattigdom genom oaserna bort från Khotan; i Shantung (som sägs
vara rikt) och Gansu eller norra Shensi. Men om de kinesiska
journalisterna tror att den fattigdomen är fattig då borde de resa i Indien. I
Kina har det gått trettio år sedan de hade sådan fattigdom och på
trettio år har man hunnit glömma. Men Indien är fattigt. Riktigt
uselt, eländigt fattigt.
Men för trettio år sedan hade Indien ett bättre utgångsläge än
Kina. Om community development förverkligats, då hade nu på den
indiska landsbygden funnits en utvecklad kooperativ småindustri,
fungerande sjukvård och skolväsende, dricksvatten, människovärdiga
bostäder och en påtaglig ekonomisk utveckling. Det hade kanske till
och med funnits rättvisa för den fattige. Men planerna har inte kunnat
genomföras och hela Indien sitter alltså fast i sitt elände och de
indiska byarna är fortfarande — som Gandhi sade — dynghögar för
folk att bo i.
Vad är det då som hindrar planerna? Ar det folkets obotliga
konservatism? Ar det religionen? Ar det byarnas oföränderliga stillastående?
Nej! Det är liljorna! De som växer utan att arbeta.
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
