Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Röken från brända byar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon suckar så det hörs i radio. Sedan fortsätter småmördandet som
vanligt och det är likgiltigt vilken regering som kommit upp till
tjänstebostäderna och tjänstebilarna och tjänsteprivilegierna.
I Kerserwa by i Sasaram distrikt tog jordägarna och poliserna fyra
kastlösa unga män, band dem, red med hästar över dem och lät
hästhovarna trampa sönder bröstkorgarna på dem. Byn är fattig.
Man samlar ved i skogen och säljer på marknaden i Sasaram.
Ryttarna straffas inte. De åtalas inte. Ty de ihjältrampade var ju bara
fattigfolk som nog tänkt upproriska tankar om de inte rentav gjort sig
skyldiga till uppstudsighet eller hotat egendom och ordning.
Men egentligen luktar likbålen framsteg och utveckling ty här har
den gröna revolutionen dragit fram och jordbrukets avkastning ökat.
Kaststriderna rör sig inte om uråldriga sedvanor eller konstiga
traditioner. Här är kast klass och striderna tyder på att något nytt håller på
att ta form.
Inte fullt tre veckor efter överfallet på Parasbigha inträffade ett fall
som faktiskt nådde förstasidorna och orsakade kommentarer och
politikerfraser; händelserna i Pipra.
Pipra var en by i Poonpoon polisstationsområde i Patna distrikt.
Där bodde tjugosju familjer. De var kastlösa och tillhörde
chamar-gruppen; av tradition var de alltså skinnare. De var jordlösa
lantarbetare och arbetade åt jordherren Bhola Singh. Han tillhörde
kurmikas-ten; en jordbrukarkast; en låg kast.
På hösten 1979 — sades det efteråt — hade lantarbetarorganisatörer
från CPI(ml), naxaliter (Vinod Mishiragruppen), kommit till byn. De
hade arbetat för att organisera lantarbetarna. Bhola Singh betalade
för ett dagsverke ett kilo spannmål. Men den statligt fastställda
minimilönen för ett dagsverke var sex rupier eller fyra kilo spannmål.
Lantarbetarna organiserade sig då för att kräva sin lagliga minimilön.
Mot detta organiserade Bhola Singh kurmijordägarna i en
organisation till jordägarnas försvar mot lantarbetare: Kisan Suraksha
Sa-miti. Han var själv ordförande och samlade in pengar från de andra
kurmibönderna. I december 1979 blev han ihjälslagen.
Jordägarna i Kisan Suraksha Samiti svarade med motåtgärder.
Enligt pressuppgifter genomfördes tolv mord från december till
februari. Men lantarbetarna i Pipra by vägrade nu arbeta på
jordägarfa-miljen Bhola Singhs jord. De planerade dra sig därifrån. Men de var
oroade över jordägarnas hotfulla uppträdande. Ingen brydde sig dock
om deras oro liksom ingen brytt sig om de tolv morden. I byn fanns en
chokidar (vaktman) från uppbördsverket för att övervaka
skatteindrivningen. Han brydde sig inte om hotet från jordägarna.
Runtomkring Pipra by fanns polisstationer. Men poliserna brydde sig heller
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
