Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Om den kastlöses orenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denne någon bör dra så lite kostnad som möjligt ... alltså de hårdaste
kastregler mot de kastlösa som fungerar som livegen arbetskraft.
— För att inte denna livegna lantarbetarstam skulle komma upp ur
sin livegenskap och orsaka brist på arbetskraft var det förbjudet för
kastlösa att arrendera jord; för den händelse de besatt jord var de
skyldiga att överlämna den åt mirasdarerna för en nominell summa. I
vidriga fall stängdes vattnet av, de blev beroende enbart av regnvatten
och om någon gröda visade sig skulle den förstöras innan skörden. De
kastlösa var skyldiga att arbeta på fälten åt mirasdarerna från sju på
morgonen till sex på kvällen. Till sitt uppehälle skulle de få fyra annas
(en fjärdedels rupie) per dag för männen och två annas (en åttondels
rupie) för kvinnorna.
— I den mån en högkast i Indien ingriper mot att en kastlös rider
på häst till sitt bröllop eller ingriper mot att en lågkast uppträder på
det ena eller andra sättet, så sker detta för att bevara de sociala och
klassmässiga privilegier kastväsendet garanterar. Kastväsendet är
den indiska feodalismens organisation; att det nu sprider sig och
skapar sig nya nätverk av tabuiseringar in mot stamfolken och upp
genom djunglerna mot Himalaya är bara ett tecken på att om det är
kapitalismen som börjar prägla Bihar och vissa andra områden är det
fortfarande feodalismen som är karaktäristisk för Indien. Med kastväsende
skapas arbetskraft och med kastväsende försvarar sig utsugen
arbetskraft. Det är rationaliteten bakom reglerna.
— Riktigt så enkelt är det väl inte, sade Gun. När vi var i Cochin
besökte vi synagogan med kakelgolvet från Kina. Det var de vita
judarnas synagoga. Vi diskuterade en hel del med Cochinjudarna. De
är ju uppdelade i kaster. Men två av de vita judar vi träffade hade
varit i Israel. De hade återvänt för att de inte stod ut med
rasförtrycket. Och de var inte ens svarta judar som israelerna knappt
erkänner som judar alls. De menade att de förtryckts i Israel för att de
var asiater. Där härskade européer och ryssar och de menade att trots
kastsystemet och trots att de var en minoritet så var de friare i det
indiska samhället än i det israeliska. Här har de i varje fall funnits
sedan trehundratalet, sade de, och det är nog längre än vad de ryska
judarna varit judar. Men kastväsendet är ett begripligare förtryck än
den europeiska rasism som också präglar Israel.
— I Indien, sade Achuta, är samhället organiserat i kast och kommer
att förbli så länge. De kristna har sina kaster liksom judarna har
sina; alla folk i Indien tenderar att anpassa sig till kastorganisationen.
Fast särskilt i norra Indien blir gränsen gränsen mellan vit och svart.
Vit som en Kashmiribrahmin som Nehru eller svart som en chamar.
Här i söder är vi ju alla lika svarta så här spelar färgen mindre roll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
