Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Samtal i Bihar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Under hundra år stod striden om ämbetena i staten som en strid
mellan bengaler och högkastbiharer. Vem skulle fa den utbildning
som gav honom ämbetet? Sonen till en bengalisk babu eller en
högkastyngling från Bihar. Och i denna strid om ämbetet tvingades
kasterna att själva förändra sig. Kastreglerna är ju inte oföränderliga.
Ännu i början av seklet måste en kayastha som studerat i England
genomgå svåra reningsprocedurer innan han åter kunde bli upptagen
i kastens gemenskap. Och minns att utanför kasten finns intet! Han
hade ju fardats över de svarta vattnen. Det var Rajendra Prasad och
hans medhjälpare som då arbetade för att förändra kastreglerna. Den
reformrörelsen innebar att man kunde studera i England, att
äktenskapsåldern höjdes, att kvinnorna fick utbildning och så vidare; att
kasten blev lämplig för statsämbeten i den brittiska administrationen
med andra ord.
— Glöm inte att britternas politik var mycket medveten. Mellan
1812 och 1830 fanns 100000 skolor. Där utbildades också
lågkast-elever. När det brittiska systemet infördes försvann lågkasternas barn
från skolorna. Den stora utbildningsreformen var en katastrof för
massorna. Britterna söndrade för att härska. Muslimerna gavs
företräde i viss statstjänst. Vissa kaster förklarades som "krigiska raser"
och kunde omgående fa poster inom polis och militär. Andra kaster
stämplades som "kriminella kaster" och förbjöds varje sådan
anställning. På detta sätt utbildade britterna en detalj reglerad hierarkisk
ordning. De satte kastism och kommunalism i system!
— De fullföljde ju detta med att ge vissa platser i de rådgivande och
lagstiftande församlingar de inrättade till bestämda religioner eller
kastgrupper. Britterna gav kastväsendet både en ekonomisk bas och
ett politiskt verktyg. Men basen förblev den enkla och entydiga att år
1951 var åttio procent av jordägarna brahminer, bhumiarer eller
rajputer under det att sjuttiofem procent av arrendebönderna under
dem var yadaver, kurmier eller koirier. Vad som då hade hänt under
första hälften av århundradet var strider om den relativa platsen i
kasthierarkin. Bhumiarer som var en jordbrukande högkast sökte
överta brahminernas tabu "aldrig röra vid plogen!" och på det sättet
både bli högre i status och erövra den feodala jordägarpositionen.
Kayasther som ursprungligen var skrivare och bokhållare vid tempel
eller liknande gick in för brittisk utbildning och att erövra statstjänst
och därmed också bli jordägare. Yadaver och kurmier sökte på
tjugotalet förändra sin status från högre lågkast till lägre högkast; de gjorde
sig tvefödda genom att ta till den heliga tråden, lägga sig till med
högkasttitlar och överta högkasternas invecklade tabusystem.
Samtidigt slutade de med underdåniga ceremonier inför lägre högkast. Det
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
