Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Dom över döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påpeka — ha aldrig tillåtits draga nytta av det brittiska
världsväldet. Liksom för många år sedan — blott i förändrad form från den
dåtida monarkien till den nuvarande demokratien — har ständigt
den lilla brittiska oligarkien och plutokratien, de penningägandes
kotteri, i sitt eviga maktbegär och sin snikenhet utsugit det egna
folket och världsrikets folk under den moraliska täckmantel, som
dryper av hyckleri.
Och om jag — som ju var mycket amerikansk efter att ha gått i skola i
New York — sökte mig till den amerikanska radikala traditionen, så
var det Hitlers Tyskland som stod till tjänst med en nyutgåva av
Scott-Nearings klassiska Dollar Diplomacy, tryckt i Leipzig 1943.
I de allierade staterna kanske det fanns sådana som tog ställning för
det egna landet — rätt eller fel. Ryssar som trots allt kämpade för det
Heliga Ryssland, amerikaner som kämpade för Guds eget land, britter
som kämpade för imperiet. Det fanns kanske också sådana som tog
ställning för det goda mot det onda; demokratien mot diktaturen.
Men någon sådan renhet gavs ju inte. Den fordrade att man blundade
inför Katyn och inför Bengalsvälten och inför alla ohyggligheter. I
princip var de tyska anklagelserna mot det brittiska imperiet, mot
dollardiplomatien, mot Stalins utrikespolitik riktiga anklagelser. Dock
var det nödvändigt att Hitler slogs ned. Den tyska hitlerismen var ett
värre ont. Men detta val var långtifrån så självklart som det kan synas
i efterhand.
Statyn över Bose är en sinnebild för den radikala nationalismens
tvetydighet. Det är en tvetydighet vi bör lära oss känna igen; både för
att den präglar hela denna epok från Franska revolutionen och fram
genom våra dagar då nationerna befriar sig (hur blir det annars
möjligt att förstå att de vietnamesiska hjältar vi hyllade i går har blivit
dagens bödlar mot laotier och kampucheaner? och möjligt att förstå
att det både var rätt att helt ge dem stöd och helt fördöma dem) och
för att vi måste kunna själva välja rätt handling i denna epok från
Franska revolutionen och fram genom våra dagar då imperierna
kämpar om världsherraväldet och vi — nolens volens — får kämpa för
den egna nationens existens för att den icke skall gå under i britternas
Empire eller Hitlers Neuropa eller Japans Sam-välstånds-område eller
Förenta Staternas Fria värld eller Rysslands Socialistiska stats gemenskap.
Epoken själv är tvetydig. Bose var ingen fet bengali babu!
På antikvariat i Paris hittade jag år 1975 en bok bunden i brunt
helklotband med guldtryck. Den var på engelska. Den handlade om
1857 och den var författad av någon som blott kallade sig "An Indian
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
