Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Dom över döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ytterligare två förutsättningar för samverkan mellan
Centralmakterna och de indiska revolutionärerna klargjordes från indisk sida
under Berlinförhandlingarna år 1914:
Om vår revolution lyckas vill vi upprätta en socialistisk och
demokratisk administration. Österrikisk-Tyska makterna skall
inte på något sätt förhindra detta.
Och än tydligare:
I Indien finns många mäktiga furstar. Om några bland dem
söker upprätta, i hela Indien eller inom sina stater, en monarki
skall de Österrikisk-Tyska makterna icke hjälpa dem utan hjälpa
oss att upprätta en republik så som vi önskar.
Det var till dessa indiska patrioter i San Francisco som fader Martin/
Narendranath Bhattacharya/M. N. Roy (s. 269) anlände. Och när
han i debatterna med Lala Lajpat Raj tog avstånd från nationalismen
och gick över till att se den proletära revolutionen, världsrevolutionen
som det indiska folkets utväg då kom han också att ändra uppfattning
om 1857. Socialismen tycktes kräva av honom att han så avsvor sig sin
tidigare nationalism att 1857 nu för honom blev
den döende feodalismens sista ryckning ... ett militärt myteri ...
av objektivt reaktionär karaktär ...
Och när han på Kominterns förlag år 1922 gav ut sin bok Indien
sammanfattade han — med sidoblick på Savarkar — på följande sätt:
Sentida ortodoxa nationalister tolkar resningen 1857 som en stor
kamp för den nationella oavhängigheten. Denna tendens visar
den allvarliga reaktionära fara som den religiöst baserade
nationalismen innebär. Ingen indisk nationalist som tar ställning för
sitt folks sociala framsteg och som för detta måls skull kämpar för
den nationella oavhängigheten har rätt att — om han inte vill gå
vilse — knyta an till de tankar som låg till grund för 1857 års
resning i vilken vi blott ser en militär kamp för att övervinna det
utländska herraväldet. Upproret präglades av en anda av
rasande reaktion; det var inte en revolt mot den brittiska regeringen
som sådan utan mot de framstegsvänliga och sociala och politiska
tankar som den förkroppsligade — tankar som delades av de
intellektuella från den indiska bourgeoisie vilken materiellt var
förberedd för dem och som hade omslutit dem blott den
främmande erövraren inte hade fört in dem i landet.
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
