Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. En frukost i Bhubaneswar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Simlakonventionen publicerades i 1929 års upplaga av Aitchison’s
Treaties och McMahonlinjen visades på officiella kartor sedan
1937.
Och han hävdade i samma note att det i hela längden av den
indiskkinesiska gränsen existerade en gräns som antingen fastlagts genom
avtal eller sedvana och i noten av den 4 november hade Nehru bundit
sig för en exakt beskrivning av en gräns i väster såsom gränsen.
Det där, det ansåg jag då vintern 1959—1960 när vi bodde i Defence
Colony D block och jag höll på att återvinna krafterna och skrev på
den bok som blev Resa i Afghanistan, det var rent nonsens. Det östra
området kände jag inte något vidare men det västra kände jag något.
Gun och jag hade ju rest upp mot Wakhan och följt dalgångarna upp
mot Pamir också från Kunar. Jag hade skaffat in alla de kartor det
rörde sig om.
För det första stämde kartorna inte med naturen. De var ritade på
gehör från spioner och brittiska geografiska kunskapare. Det stod
också mycket riktigt anmärkt på kartorna. Floderna gick inte där de
skulle gå på kartorna. Bergen låg lite huller om buller. Höjdangivelser
stämde inte. En linje dragen på dessa kartor sade inte mycket.
För det andra stod mycket tydligt på de kartor jag hade och som jag
skaffat in från Europa och som de brittiska myndigheterna använt sig
av på trettiotalet att gränserna var undefined, odefinierade. De var inte
uppstakade och uppmätta ute i geografien och försedda med rösen —
det var Nehru överens om. Men de var heller inte klargjorda i några
fördrag eller uppritade på några kartor. Och när den indiska
regeringen år 1954 ungefär började rita in gränsen som gräns på sina kartor så
var de kartor den ritade på blott närmevärden till verkligheten.
Jag visste ju hur detta gått till. Britterna höll sig med flytande
gränser för sitt välde. Och där gränsen var fastlagd fick man — som dr
Lindberg under våra samtal om gränsfrågor i Faizabad i Badakshan
målande beskrivit för Gun och mig från trettiotalets franska enklaver
— ha vakt vid rösena om natten då lokala brittiska befälhavare annars
gärna flyttade fram imperiet ett stycke en mörk ovädersnatt och
placerade den nya gränsmarkeringen långt inne på det som varit
fransk mark.
Nehru red — som uttrycket lyder — tigern. Han hade räddat sig
undan ett politiskt obehag genom att själv klättra upp på
chauvinismens tiger. Vi undrade om han skulle ta sig ner från tigern igen.
— Men sådant brukar inte vara så lätt, sade Gun 1960.
Vi satt vid mitt arbetsbord med kartorna utbredda framför oss. Vi
tittade och jämförde och det var helt påtagligt att Nehru nu talade
mot bättre vetande.
309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
